Medierna berättar att Anna Åberg Wistedt, verksamhetschef för Norra Stockholms psykiatri, får sparken. Bakgrunden sägs vara de ekonomiska problem som finns i verksamheten, något jag tidigare bloggat om. Det finns förstås tillfällen då chefsbyten är nödvändiga, ja till och med önskvärda. Och framför allt är det en fråga för tjänstemannaledningen i landstinget, inte för mig som förtroendevald. Däremot har jag både en plikt och ett ansvar att reagera om avsked och tystnad läggs över landstingets anställda av ideologiska skäl. Då måste jag bara skrika till.
Psykiatrin har mycket att jobba med för att förbättra vården. Det kräver ledarskap, engagemang och ansvarstagande från chefer och övrig personal. Det kräver en tillåtande miljö med utrymme för konstruktiv kritik. Här finns en djupt olyckligt utveckling om det är "locket på"-mentalitet och tystnadens ledarskap som nu har agerat. Där måste vi sätta stopp.
Frågan har också en annan dimention. Ansvarig för psykiatrin är P-O Sjöblom, biträdande sjukvårdsdirektör och psykiatrisamordnare på Stockholms läns landsting. Samme Sjöblom är sedan i höstas anställd av regeringen Reinfeldt som koordinator för psykfrågor på socialdepartementet. Naturligtvis är det uteslutet att statsministern skulle ha något att göra med den sparkade psykiatrichefen. Men det är mycket olyckligt att regeringen haft det dåliga omdömet att tillåta dessa dubbla uppdrag. Är chefspetningen en signal till hela Sveriges anställda psykiatrichefer om hur man beter sig eller inte? Har regeringen en uppfattning i frågan? Har Göran Hägglund nån syn på frågan, som chef för Sjöblom? Agerar Sjöblom som tjänsteman i Stockholm eller som regeringsanställd? Sällan är dubbla stolar någon lyckosam lösning.
Intressant? Andra bloggar om: politik, stockholms läns landsting, psykiatrin,
