Jag är övertygad om att väljarna kräver en sak av politiken: Se till att strukturer och övergripande organisationer kan ligga fast över mandatperioder, oavsett vem som styr. Organisationsförändringar kostar, både i pengar och på personalens kraft och energi. Därför hade en långsiktig överenskommelse om valfrihet i vården varit viktig i Stockholms län, precis som den överenskommelse som finns i Halland mellan borgerliga partier och socialdemokraterna. Den dörren slog allianspartierna igen, spikade igen och murade in i och med det ensidiga beslutet om Vårdval Stockholm. Medborgarna får betala kalaset. Långsiktigheten saknas.
Utöver vikten av dialog handlar debattinlägget från S i landstinget om två saker: Se till att vårdens resurser finns också där sjukligheten är högst och ersätt vårdgivarna efter det. Se till att politiken kan påverka var vårdenheter etableras. Egentligen inte ett dugg konstiga krav, för vare sig sossar eller borgare.
De fyra alliansledarna i landstinget markerar åter i sitt svar att dörren ska förbli stängd. Men därmed stängar man inte bara ute sossar! Man säger också till professionen och till forskningen är deras kunskaper och erfarenheter är ointressant. "Alla" är eniga att vården i utsatta områden behöver mer resurser än ett genomsnitt om lagens krav om vård på lika villkor ska uppfyllas. Det, rent ut sagt, skiter borgarna i. Man tar inte det politiska ledarskapet i en fråga som inte är helt enkel utan kör ett entaktat, retoriskt spår som bara leder till elände.
Sjukvården kan inte styras med gamla avdankade ungmoderatslogans från 80-talets mitt. Filippa Reinfedlt slår retoriskt mot S om "detaljstyrning" av politiker. Problemet är ju att politiken inte tar tillräckligt ansvar gentemot väljarna! Vi som bor på södertörn betalar för sjukvården i hela länet men får idag inte i närheten av vår andel av vården som ohälsoläget kräver. Det bortser moderaterna helt ifrån.
Notera det egentligen häpnadsväckande i repliken. Alliansen "beräknar" att si och så många nya vårdcentraler ska starta. Att man som ansvarig för ekonomi, skattepengar och vårdens kvalitet inte har koll på detta i mars 2008 visar hur snurrigt systemet är. Och för egen del, som en av 90.000 huddingebor, väntar vi ju på vår enda nya vårdcentral som fått auktorisation men inte startat. Ryktet säger dessutom att den inte lär starta...
Det är självklart att fler vårdcentraler (eller doktorer och syrror, om vi äntligen ska bortse från benämningar och lokaler) behövs. Vi blir fler i länet och dessutom äldre. Dessutom stänger borgarna närakuterna. Då behöver ungefär 250.000 vårdbesök föras över till vårdcentraler. Filippa Reinfedlt har också en egen utredning som visar att 120.000 besök idag görs vid sjukhusens akuter som egentligen är så "lätta" att de bör "föras över" till vårdcentraler eller tom egenvård. Bara ett par exempel på vårdpolitikens vardag är oändligt mycket mer mångfacetterad än vad retoriska debattinlägg på Brännpunkt ger intryck av.
Mina tidigare sjukvårdsinlägg hittar du här.
För att lära dig mer om vården i Stockholm, 2007: Årsredovisning från HSN här.
Intressant? Andra bloggar om: politik, samhälle, sjukvård, pc jersild, filippa reinfeldt, stockholms läns landsting, vårdval stockholm
