Det är som förbytt. Den mediala bild jag ser av socialdemokratin har, efter valet av Stefan Löfven till partiordförande, vänts upp och ner. Eller rättare sagt, kanske, på rätt köl. Krisrubrikerna är borta och ledarsidor ägnar sina teckenutrymmen till mer konstruktiva resonemang om hur Löfven kommer att påverka socialdemokratin, politiken i stort och hur han kommer att ta fighten med regeringen. Dagens ledare i SvD och Aftonbladets motsvarande är väl ett bra exempel. Där resoneras om hur den stora frågan om jobben, tillväxten och företagandet kommer att utvecklas. Löfven startar sitt partiledarjobb med ett starkt förtroendekapital, med goda kontakter i näringslivet och med en gedigen erfarenhet och förståelse för såväl löntagarnas villkor och näringslivets behov av långsiktiga spelregler och bra förutsättningar att konkurrera.
Man kanske ändå ska korrigera SvD-ledarens rubrik på en punkt. Löfven utmanar inte främst centerpartiets Annie Lööf, hur mycket näringsminister hon än är. Förvisso ligger flera av framgångsnycklarna för Sverige i hur en offensiv näringspolitik utformas. Där finns, som ledaren också antyder, många förbättringsområden. Men Löfvens utmanare är moderatledaren och statsminister Fredrik Reinfeldt. Inte kanske främst personen utan retorikern. Inför den matchen kommer nya kvitton på regeringens tillkortakommanden. I helgen har medier som Expressen och Ekot berättat om en ny rapport från Arbetsmarknadsdepartementets institut för arbetsmarknadspolitisk utvärdering, IFAU. Deras slutsats är att det är mycket svårt att hävda att regeringens "stora reform", jobbskatteavdraget, har gett det stora antal nya jobb som man själva påstår. Granskningen ser förändringar som också förekom före avdragets införande. Det, menar man, tyder på att andra faktorer påverkar och spelar roll.
Rapporten och kritiken mot regeringens tal om nya jobb som inte verkat ha skapats av avdraget är tung i sig men läggs ovanpå en rad andra analyser om jobbpolitikens misslyckande. Just detta kan socialdemokrater säkert berätta om men räcker verkligen inte som enda budskap. Partiet måste själv ha ett trovärdigt alternativ som bygger på en trovärdig ekonomisk grund. Det kan och ska innehålla klassiska inslag om förstärkt arbetsmarknadspolitik, utbildning och trygghet för löntagarna i form av en bättre a-kassa. Men, som också Stefan Löfven kommer att bära med sig i sitt uppdrag, gäller det att bli mycket tydligare på hur förutsättningarna kan bli bättre för tillväxt, nya företag och nya jobb. Den kombinationen av att se till löntagarnas intressen med företagandets villkor har varit ett starkt S-signum historiskt och kan också bli det framöver. Där ligger också ett oerhört viktigt område som tappats bort i debatten, som förvisso både Sahlin och Juholt har lyft: Hur ska arbetslivet förändras för att människor ska kunna jobba längre, inte tvingas lämna arbetsmarknaden i förtid på grund av utslitning? Om detta har nuvarande regering inga tankar. Det har (S) men det är något som måste utvecklas, förtydligas och kommuniceras, allt i samverkan med fackföreningsrörelsen.
Mer att läsa: Expressen, Ann-Charlotte Marteus. DN-ledaren,
Fler som bloggar: Kent Persson, Kristian Krassman, Röda Berget, Roger Jönsson, Göran Johansson, Kaj Raving, Rasmus Lenefors, Jämlikhetsanden,
Läs fler inlägg på portalerna NetRoots och Politometern
Intressant
Läs även andra bloggares åsikter om politik, socialdemokraterna, stefan löfven, jobb, jobbskatteavdrag, fredrik reinfeldt, annie lööf,
