Idag väljer partistyrelsen med stor sannolikhet Stefan Löfven som partiordförande. Det görs i dagar då tidningarna kör med "specialsidor" och röda rubriker om "S-krisen". Det stämmer. Partiet har en jätteutmaning framför sig, om man vill återfå den starka och ofta självklara roll i svensk politik som har varit dess signum under många år. Förväntningarna är skyhöga från medlemmar och sympatisörer.
Runt om i landet finns väldigt många sossar som väntar på att partiets politik nu ska formuleras, presenteras och därmed öka trovärdigheten hos svenska folket. Men visst: en partiordförande har ansvar för helheten så där finns också förväntningar om organisationen. Och så kopplingen, som har visaat sig på ett trist sätt under den senaste tiden: Politik och organisation hänger ihop. Funkar inte organisationens alla delar så går det ut över det politiska. Funkar inte det kommunikativa så når man inte ut med det politiska budskapet.
Man kan väl säga att det har börjat bra. Med rubriker innan man ens är vald som "Löfven hyllas på "ledarsidorna" så har Stefan sannolikt före partistyrelsens val av honom, öppnat sinnena på väldigt många besvikna S-väljare som nu kan tänka sig att lyssna igen. Partiet ska förstås ta den chansen. Där gäller det att orka förändringen mentalt, från att stiga upp på morgonen och tala "S-kris" tills natten faller på. Det gäller att växla från detta till mer av värderingar och sakpolitik.
Jag blir inte ett dyft orolig när Dagens Arenas Eric Sundström skriver på DN debatt om Löfvens utmaningar. Tvärtom, det är viktiga förslag och tankar om partiledningens sätt att jobba, om personfrågor och om öppenhet i nomineringsprocesser. Och om "skuggkabinett":
Slutsatsen blir att Löfven bör satsa på såväl erfarenhet som förnyelse och personer utifrån. Ett förslag är att forma ett reellt skuggkabinett vars kärna skulle kunna bestå av riksdagsgruppens bästa veteraner (som Leif Pagrotsky, Ylva Johansson, Thomas Östros) och lovande talanger (till exempel Mikael Damberg, Maryam Yazdanfar). Skuggkabinettet kunde sedan kompletteras med några färgstarka talespersoner som inte verkar på Helgeandsholmen (förslagsvis Luciano Astudillo, Åsa Westlund, Ardalan Shekarabi).Debatten om detta lär föras ganska intensiv och så ska naturligtvis göras. Men samtidigt "kryllar det av sossar" runt om i landet som nu längtar efter det politiska vardagsjobbet, som inget hellre vill än att bidra till partiets kommande partiprogram och som vill ta den politiska matchen med allianspartier om det politiska vägvalet och om de växande klyftorna i landet. Hur ökar vi tillväxten och hur pressar vi ner arbetslösheten? Hur får vi nya jobb och hur skrotar vi FAS 3? Hur stärker vi människor i form av utbildning och kompetenshöjning hela livet? Hur säkrar vi kvaliteten i sjukvård och äldreomsorg? Hur klarar vi att ställa om Sverige till det Gröna Folkhem som Göran Persson talade om? Hur betalar vi för allt detta och hur håller vi vår grundsten, den ekonomiska politiken, trovärdig? Hur stödjer politiken bäst människor som har svårt att få ihop sitt "livspussel"? Hur vänder vi utvecklingen i Sverige med växande klyftor och segregation?
Politiken måste alltid förnyas i takt med tiden samtidigt som utgångspunkten, värderingarna, ligger fast. Socialdemokratin har trots de svaga opinionssiffrorna, en djup förankring hos svenska folket när det kommer till grundläggande syn på hur samhället bör vara. Där har stödet svajat och svängt sedan valet 2010 och en viktig förklaring har varit ett totalfokus på kris, en entonig persondebatt, falangstrider och stad-land-konflikter. Med dagens val av Stefan Löfven kan partiet äntligen slutas samman, inte i form av tystnad av debatt. Tvärtom. Men med ett gemensamt fokus på det som är viktigt för väljarna och för Sverige.
Mer att läsa: DN ledare, DN1, IF Metall, SvD, SvD ledare. AB1, AB ledare, Ekot1, Ekot2,
Fler som bloggar: Roger Jönsson, Huddingeperspektiv, Martin Moberg, Leines blogg, Göran Johansson, Peter Högberg,
Läs fler inlägg på portalerna NetRoots och Politometern
Intressant Läs även andra bloggares åsikter om politik, socialdemokraterna, stefan löfven
