söndag 5 februari 2012

Att forma en trovärdig jobbpolitik, modell (S)

Det verkar som om (S) kan vara på väg upp ur kriseländet. Äntligen kan arbetet med att forma ett slagkraftigt alternativ i svensk politik börja. För många av oss är bara tanken att (S) skulle vara just "alternativ" lite ny och kanske till och med skrämmande. Partiet har ju på något sätt varit själva inkarnationen av just svensk politik under lång tid. Så är det inte riktigt idag. Efter valförlust, eländestider, partiledarkriser och annat, är det nu, under Löfvens ledarskap, viktigt att gå framåt. Förutsättningarna är goda. Jobben och att utforma en politik för hållbar tillväxt tillhör det viktigaste, både för samhället i stort men också för att partiet ska vara trovärdig inför väljarna i val. Jobbfrågan är viktig för väljarna och de kräver svar. 2010 hade allianspartierna ett stort förtroendekapital på det området.

Idag bidrar förre S-statsrådet Erik Åsbrink med några tankar på DN Debatt. Han pläderar för två sysselsättningsmål. Ett om andelen som bör vara i jobb och ett annat om antalet arbetade timmar. För att öka sysselsättningen bidrar han med tre punkter. En om snabbare studier och därmed snabbare inträde i arbetslivet för unga. Tankar om hur äldre ska kunna stimuleras att fortsätta i arbetslivet. Och så ökad arbetskraftsinvandring i "kontrollerade former" som här ska inriktas på "välutbildade människor, inte på blåbärsplockare".

Man kan
säkert ha tankar och invändningar i detaljer. Men det är nödvändigt och viktigt att (S) nu tar det politiska initiativet och att debatten får föras, idéer komma fram och ur detta skapa den nödvändiga dagordningen. Erik Åsbrinks analyser och förslag behöver kompletteras med mycket mer. Vid årsskiftet gick nära 400.000 människor öppet arbetslösa. En S-märkt politik för jobben kan inte enbart fokusera på att den som redan är inne ska vara kvar längre utan måste handla om att stärka den som idag inte har jobb, genom utbildning, praktik och kompetenshöjning. Allt för många stämplas ut från arbetslivet alltför tidigt därför att de slits ut. Om detta skriver Åsbrink en rad men just arbetet med att modernisera arbetsmarknaden måste bli ett mycket tydligare område i S-politiken. Därtill hela basen för jobb och tillväxt: hur skapas fler företag? Hur fungerar infrastrukturen som är en förutsättningar för utvecklingen, som exempelvis bostadsförsörjningen och kollektivtrafiken?

Beskedet från Astra Zeneca i Södertälje ger signaler om att mer behöver göras för att stödja innovationer, branschutveckling och samarbete mellan näringsliv och offentliga aktörer. Där ligger en potential inom fler branscher än "Life Science" som i sig är nog så viktig. Om detta skriver Anders Lönnberg på Newsmill, i en läsvärd artikel. Det är en av grundfundamenten i en utvecklad näringspolitik. Men S-politikens verkliga styrka ligger i att den förenar detta med att också lägga krut på bra insatser i arbetsmarknadspolitiken. Där är en angelägen punkt att ersätta förnedrande och dåliga arbetsmarknadspolitiska påhitt som fas 3. Detsamma med det elände för inte minst unga som alla osäkra anställningar som idag tenderar att bli mer norm än undantag. Och lärdomen från "förr" är oerhört central: För utveckling och framsteg betyder människors trygghet i omställningen mycket. En bra a-kassa handlar förvisso om att även arbetslösa ska ha en dräglig levnadsnivå, men det är också en del av en "infrastruktur" för att underlätta och understödja modernisering och omställningar som alltid måste göras.

Den
skattefinansierade välfärden är inte enbart något passivt understöd till det privata näringslivet. Det basala är att det ger vård när vi så behöver och en utbildning för att få nödvändiga kunskaper och kompetens. Men jobb inom vård, omsorg och utbildning är samtidigt en del av tillväxtens förutsättningar och den synen måste prägla en aktiv jobb- och tillväxtpolitik

Det finns goda förutsättningar för att den "hela jobbpolitiken" ska kunna utvecklas under Stefan Löfvens partiledarskap. Att jag skriver det kanske inte är konstigt. Men även "inifrån" borgerligheten kommer hyllningarna till den nya inriktningen som S-politiken verkar få och omvänt skarp kritik mot regeringens idéfattiga hållning. I dag skriver SvDs PJ Anders Linder om detta på ledarsidan:
Att vifta undan frågor om villkoren för företagande och produktion med att de handlar om egenintresse hos direktörer är lika misslyckat politiskt som ekonomiskt. Dels väcker det undran och olust hos väljare långt utanför de borgerliga kärntrupper som Reinfeldt tycks ta för givna. Dels blundar det för att de nya jobben kommer att skapas – i den mån de skapas – i nya och snabbväxande företag, för vilka de allmänna arbetsvillkoren är av största betydelse.
"Jobbpolitiken" har under Reinfeldt och Borg blivit liktydigt med jobbskatteavdrag och sänkt moms på krogen. Jobbpolitiken har i praktiken blivit högre arbetslöshet. Jobbpolitikens "verkstad", på många sätt näringslivet", ses som "särintresse". Visioner om samhällsutvecklingen betecknas som något farligt. Det är inte bara möjligt utan också tänkbart att (S) mot den bakgrunden har alla chanser att återhämta människors förtroende genom att sjösätta en skarp och riktig jobbpolitik. Igen.

Läs fler inlägg på portalerna NetRoots och Politometern
Intressant
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , ,