Årets rapport om "maktelitens inkomster" som LO presenterade idag väcker mig ordentligt ur den influensabetingade bloggtystnad som jag har hållit några dagar. Det är den tolfte granskningen som görs av hur funktioner inom näringsliv, offentlig verksamhet, medier, politik och folkrörelser tjänar. Inte personer, alltså, utan just funktioner, som ligger till grund för rapporten varje år för att kunna jämföra. Inte enbart löner utan också förmåner som bil, hälsovård, sjukvård, hemservice och hushållstjänster, bostadsförmåner och annat.
Näringslivets toppar har enligt rapporten en inkomst motsvarande 46 gånger en industriarbetares. Eller: 46 personer måste jobba ett år för att få ihop en VD-lön. Eller; En industriarbetare måste jobba ett helt liv för att nå upp till den samlade lönen som näringslivstopparna har. Det vill säga samma personer som inför årets avtalsrörelse säger tvärnej till extra lönepåslag för att minska de löneklyftor som finns mellan män och kvinnor, har själva en ganska "volymiös" lön jämför med de vanliga löntagare de själva påstår hota ekonomin om de får ett något högre netto i plånboken.
Det är en läsvärd rapport och kanske samtidigt viktigt att notera varför LO ser det som viktigt att ta fram. Wanja Lundby-Wedin pekar på det i sin öppning av seminariet (länk nedan) att LO gärna "tycker till" och har krav och åsikter men att det också måste utgå från fakta om samhället. Så blev rapporten. Fakta som sparkar.
Diagram ovan: De olika makteliternas inkomstutveckling sedan 50-talet. Noterbart att de "maktlöner" som ofta diskuteras - politikernas- i förhållande till näringslivets dito är ganska modesta..
Mer att läsa: DN debatt, LOs hemsida, SvD, AB; LO-webbsändning av seminarium, LO-tidningen, Dagens Arbete, DN-replik, Skattebetalarna,
Fler som bloggar. LO-bloggen,
Läs fler inlägg på portalerna NetRoots och Politometern
Intressant Läs även andra bloggares åsikter om politik, LO, makteliten, klyftor, svenskt näringsliv,