Men om stora, riskkapitalägda vårdföretag blir det överlägset dominerande alternativet till lika storskaliga offentligägda verksamheter – då har vi ett problem.Välkomna in i gänget, får man väl hälsa.
Min kritik mot den politik som folkpartiet har stått för och står för tillsammans med de övriga borgerliga, är skiftande. Den kraftigaste är att partierna agerar politiska utförare åt beställare i näringslivet som alltid önskat öppna upp "sektorn" för att det där finns säkra intäkter och möjligheter till god lönsamhet. Det är inte så jag vill att våra skattepengar ska användas. Det andra handlar om den totala brist på ambitioner om de egna verksamheterna som man visar ibland. Ett exempel är just St Görans sjukhus. Alliansen hade noll ambitioner att utmana med ett eget anbud. "Det ska vara privat också framöver", har man beslutat. Den tredje invändningen är just det som fp-företrädarna skriver idag. Men i den värld jag lever i politiskt, (läs till stor del Stockholms läns landsting) har inte non-profit varit något som alliansen har lyft eller särskilt stimulerat med någon särskild glädje. Min fjärde invändning handlar om "kunderna", patienterna, medborgarna. Jag har ibland hört krav från grupper av föräldrar och anhöriga som gärna önskar en alternativ pedagogik eller som är så nöjda med en vård eller omsorg att man gärna vill få densamma av ett visst företag. Men tro mig; något generellt krav har aldrig skallat över att just privata företag efterlyses för den vård, omsorg eller utbildning man vill ha. Mycket sällan är det så. Och när jag och andra har påtalat att vi inom kommunal eller landstingsverksamhet borde kunna ge plats för exempelvis en alternativ pedagogik så har alternativet i stället handlat om en privat aktör.
En femte punkt av kritik gäller skillnaden mellan retorik och praktik. Inte sällan har politiker talat varmt om "sjuksköterskedrivna mottagningar", om lärare och läkare som startar eget och lägger sitt engagemang på elever och patienter. Men alltför ofta har det varit just privata investerare som stått bakom. Vårdcentraler börjar säljas och, precis som fp-företrädarna oroas av, köpts upp av större bolag. Det mest uppmärksammade på senare tid är väl Serafens vårdcentral som köptes av Capio.
Jag hoppas att debatten om driftsformer ersätts med mer av diskussioner om vården och utbildningens kvalitet och innehåll, inte ensidigt hänger fast vid "privat eller inte privat". I min region finns de privata aktörerna och det är orimligt att tro att de kommer att försvinna. Det är bra om allianspartierna nu backar från det ideologiska fängelse man har suttit inne i, i tron på att världen blir en lyckligare plats för alla bara privata aktörer får verka i vård, omsorg och utbildning. Så är det inte. Men här får man sannerligen visa i praktisk handling att man menar allvar med retoriken. Till detta återstår en del grundarbeten från partiernas sida.
Läs fler inlägg på portalerna NetRoots och Politometern
Intressant Läs även andra bloggares åsikter om politik, folkpartiet, stockholms läns landsting, moderaterna, privatiseringar, carema, capio, st göran
