Redan före det så kallade vårdvalets införande i Stockholms läns landsting kunde jag välja vårdcentral. Allt enligt de regler som fanns inom vården. Det var inte alltid som valmöjligheterna gick att använda sig av. En kultur i vården satte många gånger stopp för den som exempelvis önskade gå till en vårdcentral nära jobbet i stället för i hemmets närhet. Ur det perspektivet är det utmärkt att vårdvalssystemet har markerat patientens rätt att välja. Vård kan dock inte bedrivas som vilken annan "produktion" som helst. Lagen, vårdens etik och säkert en åsikt som "alla" delar, är att vårdbehovet måste få styra. "Sjukast först". Det kräver prioriteringar som alltid görs i vården, om inte av politiker så av professionen. Där har vårdvalet styrt fel. Landstinget i mitt län valde, till skillnad från andra, att avstå från att ta politiskt ansvar och i stället låta vårdens aktörer avgöra etableringar. Ett fokus till ganska friska stadsdelar inte minst i Stockholms innerstad blev en effekt. Därtill kommer en utveckling som på ett pinsamt sätt illustreras av affären Serafen. Det blir business av vården.
En okritisk hållning till vårdval och konkurrens i vården riskerar att bygga under ett vårdsystem som i alla fall delvis lämnar fokuset "vård efter behov". Därför är den rapport som Konkurrensverket presenterade i veckan ett dokument som har ett olyckligt fokus på vården som "affärsområde" snarare än att utifrån patientperspektiv granska utvecklingen. Staten behöver inte dessa myndigheter som med ett så grumligt underlag enbart predikar bönen om "fler privata i vården".
För mig har en av vårdvalets, i meningen etableringsfrihet och brist på politiskt ansvarstagande, verkligt negativa illustrationer handlat om Ormängens vårdcentral i Stockholm. Företaget Legevisitten som är en mycket anlitad entreprenör i landstinget, skrev och bad om att få avveckla verksamheten. Förklaringen var, enligt företaget, att patienterna blivit alltför gamla och sjuka. Konkurrensverket verkar inte uppmärksamma denna klassiska utveckling när privata tar över verksamheter, dvs det som är tyngre, svårare, mer komplicerat och ger mindre "pang för pengarna" tenderar att skjutas över till offentliga verksamheter av de privata.
Konkurrensverkets rapport har sina riktigt patetiska sidor. När man bedömer framgången med valfriheten är det att så många har "valt" som lyfts fram först. "Många har också använt sig av möjligheten att välja vårdcentral. Tre av
fyra har svarat att de anser att de gjort ett aktivt val av vilken
vårdcentral de ska vara listade vid". Det där är något grumligt. En stor andel av "valen" beror helt enkelt på det tryck att lista patienter som är en förutsättning för delar av ersättningen. Självklart ser man till att göra detta med alla tänkbara patienter. Och frågan är väl om mitt eget omval av vårdcentral då jag slutade jobba i Solna och i stället valde en vårdcentral i Huddinge ska ses så revolutionerande och fritt. Hur stor andel handlar det om som väljer efter kvalitetsparametrar och inte av dessa praktiska skäl?
Viktigt, som sagt, att få välja. Men knappast något att skryta över. Så är inte heller fallet med verkets rapport. För den som vill utveckla svensk sjukvård behövs sannerligen bättre underlag än detta. Delvis finns detta på andra myndigheter. Socialstyrelsen har ju inte bara uppdraget att se på konkurrensfrågor utan är ansvarig myndighet och sakkunniga inom vårdområdet. Deras analyser som presenterats tidigare men också nyligen är att "Valfrihetssystem i sig bidrar inte till en jämlik och likvärdig vård och omsorg". Den som utformar system för att människor ska få välja efter de preferenser man som patient har när man är behov av vård kräver mer än att räkna nyetablerade vårdenheter eller listningar.
Mer: DN, DN; "Patienter måste betala dubbelt,"
Bloggat: Moteld,
Läs fler inlägg på portalerna NetRoots och Politometern
Intressant
Läs även andra bloggares åsikter om politik, sjukvård, vårdval, vårdval stockholm, filippa reinfeldt, konkurrensverket
