Rapporter om brister i psykiatrin har duggat tätt under många år. Utredningar har tillsatts och förslag presenterats och i alla fall delvis genomförts. Ändå förefaller bristerna finnas kvar. I helgen har Nyheterna berättat om explosionsliknande ökning av köerna till allmänpsykiatrin. Köerna har tredubblats på fem år. Det är en "svår kris". "Stockholm är det landsting med störst problem" får jag reda på i nyhetsinslaget.
Den bilden ges inte i landstingets årsredovisning för hälso- och sjukvårdsnämnden, som antogs för drygt en vecka sedan. Här berättas om en psykiatrisk vård som förefaller så bra att alla pengar som har avsatts i budget inte har behövt användas. Psykiatrin visar 2011 ett överskott på 27 miljoner. Trots det berättas om en vårdgren där antalet läkarbesök har ökat mest. Här har, enligt årsredovisningen, köpkraften ökat med 53 procent under perioden 1999 till 2011. Enligt samma redovisning har "Tillgängligheten till den psykiatriska vården har förbättrats och kvaliteten och samordningen med andra vårdgrenar fortsätter att utvecklas. Ett problemområde hittar jag beskrivet: "Vidare har en revision gjorts av vuxenpsykiatrins, barn- och ungdomspsykiatrins samt beroendevårdens öppenvård. Vissa brister konstaterades i journaldokumentation och i besöksregistreringar".
Det förefaller skilja ljusår mellan den bild som ges i landstingets årsredovisning och den som Nyheterna berättar, med underlag från Sveriges kommuner och landsting. Om det beror på mätfel, på medveten försköning av läget eller medvetet negativ beskrivning vet jag inte. Socialministern skyller på landstingen. Samtidigt redovisades för en tid sedan att det också på statlig nivå ligger pengar oanvända till psykiatrin, enligt en granskning gjord av Statskontoret.
Möjligtvis är det en blandning av detta. Kanske också en effekt av att vårdpolitiken har fått ett starkare fokus på frågor som valfrihet, privata alternativ och annat där det finns mycket att hämta i form av politiska poänger. Intresset för områden som är oerhört viktiga för enskilda som behöver vården men inte är så "glassiga" eller röstlockande minskar. Eller är det helt och hållet en orsak av att psykiatrin inom sig verkar omöjlig att utveckla med exempelvis behandlingsmetoder som har vetenskaplig grund eller är det en fråga om att fler behövs i vården men inte finns utbildade och "lediga"? Klart är väl att det inte behövs fler kriskommissioner för psykiatrin utan genomförande av det goda och av de ambitioner som "alla" säger sig vilja se genomförda.
Läs fler inlägg på portalerna NetRoots och Politometern
Intressant
Läs även andra bloggares åsikter om politik, sjukvård, psykiatrin, regeringen, göran hägglund
