Söndag. Ännu en opinionsmätning. Den här gången från Novus, presenterad i Ekot. En sammavägning av flera större mätningar som bekräftar bilden av en socialdemokrati som vaknar och ett moderat parti som backar. (S) lyfter med fyra procentenheter till 28,5. Samtidigt backar (m) till 32,5. Gapet mellan alliansen och den rödgröna oppositionen är nu bara 1,5 procent. Det är otvivelaktigt skönare när det går uppåt än nedåt. En ny trygghet och tydlighet verkar ha infunnit sig också i väljarkåren efter valet av Stefan Löfven. På den andra sidan kommenterar moderaternas Sofia Arkelsten mätningen i försiktiga ordalag. "Det är svårt att dra långtgående slutsatser", säger hon.
Den som inte nöjer sig med att läsa dagssiffrorna utan också studerar trenderna sedan september 2008 som redovisas i samma mätning inser att det ligger mycket i den kommentaren. (M) har växt under perioden och (S) har tappat. Nu har vi kravlat oss upp till den katastrofnivå vi låg på vid årsskiftet 2010/2011. Det finns mycket goda möjligheter att fortsätta den uppgången. Löfvens start har lagt en grund på det fält som är själva grunden för politik: att ha förtroende i samhället, hos väljare och opinionsbildare. Och, som Carin Jämtin kommenterar, en del ny politisk inriktning har presenterats när det gäller jobben med förstärkt näringspolitik och forskning. Det är bara början, men en stark sådan. Just här ligger en av (S) stora möjligheter och samtidigt ett hot mot Moderaternas position och regeringsmakt.
Jobbfrågan är förvisso en av de mest centrala. Trots allt prat om "jobbpolitik" så tvingas regeringen räkna arbetslöshetsstatistik utifrån en växande befolkning i stället för att tala andel arbetslösa. Politiken har inte lyckats. Men frågan är om inte större perspektiv än så kommer att avgöra valet 2014. Vilken riktning ska Sverige ta framöver? Vilka är drömmarna om framtiden och vilka värderingar vägleder? Och först då frågan: vilka slutsatser leder det till om den konkreta jobbpolitiken, om tillväxt, välfärd och miljöfrågor?
Förr hade Reinfeldt en plan. Utgångspunkten var att det inte går att vinna val utan att vara lite "sossig". Därför lades politiken om, i mer "sossig" riktning. Val vanns och, precis som Reinfeldt tänkt ut långt före makttillträdet, låg de stora strukturreformerna "som sossar inte ska kunna riva upp" först på reformagendan. Drivkraften, påstår en del, har varit en ärlig omsvängning till att se välfärd lika självklart som "sossar" och till att tro lika mycket på "rättvisa" och " jämlikhet" som vänstern. En del debattörer med (S)-stämpel har uttryckt att det vore dumt att inte se det som en ärlig omprövning. Jag tycker att den förda politiken talar emot det. Däremot förvånas jag inte om de goda tankarna har fått ett ärligt och uppriktigt fäste i partiet under dessa år. Men min övertygelse är nog att hela förändringen varit retorisk och att den praktiska politiken som vi sett den har präglats av en övertygelse om att ökade klyftor ger drivkrafter för människor. Därför betalades sänkta skatter med besparingar på sjuka och arbetslösa. Därför är arbetsmarknadspolitiken ett fiasko. Därför saknas insikten om den styrka som ligger i att politiken understödjer näringsliv och forskning. Därför finns inte tillstymmelse till ambitioner om att modernisera arbetslivet.
Är idéerna nu slut? Sverige har en regeringschef som nu varnar för visioner och drömmar. Den egna pressen, som Svenska Dagbladet, har ägnat mycket tid till att efterlysa nya grepp. Idag har man nått en punkt då ett nytt tvisteområde dyker upp på ledarsidan: ska politiska begrepp gå att varumärkesskydda? Men samtidigt verkar partiet fortsätta med politikförnyelsen på några områden. I veckan med utspel om barnpolitiken.
I den politiska situationen startar också (S) sin återhämtning. Ett parti som i vissa kretsar har räknats ut och räknats bort som tillhörande historien. Med Löften har det pratet kommit på skam och dagens mätning visar på möjligheterna. Ska det kunna vårdas och omsättas till den valframgång som behövs för att kunna genomföra politiken så krävs samma grundarbete i (S) med den samlade politiken. Inte nödvändigtvis och kanske inte i huvudsak för att skyffla gamla ställningstaganden på tippen. Men varje politisk rörelse måste ständigt gå igenom hur de egna förslagen förhåller sig till den samtid man vill att dessa ska omsättas i. (S) kommer att göra det med hela sitt partiprogram. Samma process behövs på varje politikområde, den politik som presenteras för väljarna. Stefan Löfven har börjat detta, startat med jobb och tillväxt och förutsättningarna är mycket goda att gå vidare på andra områden. Dessa förhoppningar kan dock läsas med två "fyraprocentare" i bakhuvudet. (S) går fram detta tal i dagens mätning. Samma siffra beskriver också hur mycket större som (m) är än (S) samma dag.
Mer att läsa: SvD om opinionsläget,
Bloggat: Kent Persson, Thomas Böhlmark, Rasmus Lenefors, Olas tankar,
Läs fler inlägg på portalerna NetRoots och Politometern
Intressant
Läs även andra bloggares åsikter om politik, opinionen, opinionsläget, socialdemokraterna, moderaterna, stefan löfven, fredrik reinfeldt, sofia arkelsten
