Kvitto på möjligheterna men långt ifrån valseger

En del dagar under det värsta "krisandet" efter Juholts bostadsaffär var socialdemokratin uträknad av medier, av politiska motståndare och ibland också av "de egna". Valet av Stefan Löfven som partiordförande har ännu inte lett fram till den genomgång, delvisa omprövning eller annat av politiken som är så angeläget efter 2010 års valförlust. Då sattes målet att nå stöd av 40 procent av väljarna. Det blev lägre än så. Det säger sig självt att en ny ledare måste ges sina 100 dagar eller så för att formera sitt lag och prioritera en agenda för politikens utveckling.

Men grunden finns där och den trovärdighet som Löfven har återgett partiet inger hopp. I dagens mätning från SIFO rycker (S) framåt med 4,6 procent till 29,2. En fortsatt låg nivå som vid bara tanken på detta hade gett rysningar i S-märkta ryggrader för några år sedan. Nu tar vi det som en ljuspunkt. Visst, det finns ingen som helst anledning till "Maranata-tillstånd" som Westerholm betecknar det. Även Veronica Palm betonar att detta inte är tillräckligt. Jag håller som sagt med. Kanske kurvan uppåt också kan förmå en del partivänner som har velat "banka in" kris och katastrof i alla lägen sedan 2010 kan förmå sig att dra något på smilbanden utifrån principen "bättre uppåt än nedåt"?

Främst är det (v) och (mp) som får släppa till. Fortfarande är Reinfeldts moderater det största partiet. Positivt är att andelen LO-medlemmar som stödjer (S) har ökat med 10 procentenheter. Där finns också signalerna om att mer behöver göras: I storstäderna ligger partiet kvar på tidigare låga nivåer. När det gäller de borgerliga så går de faktiskt framåt en aning. Det är Kristdemokraterna som fortfarande är det stora problemet och risken för Reinfeldt att tappa regeringsunderlaget. Enligt SvD behövs det bara 60.000 väljare som byter block för att de rödgröna ska få en ledning.

Den här opinionsframgångens största förtjänster är att det öppnar "kanaler" för att prata politik, inte kris eller skandaler. Socialdemokratin kan åter tas på allvar och det blir tänkbart att partiet kan leda en regering efter maktskifte. Socialdemokratin behöver inte längre vara den politiska driftkucku som delvis blev fallet i medier, fikarum och på nätet under de svåraste stunderna hösten 2011. Det blir, med opinionsmässiga framgångar, lättare att mobilisera och peppa partimedlemmar och sympatisörer. Det blir ett helt annat konstruktivt klimat för att utforma och presentera politiska förslag. Jag tror också att det blir mer av fasthet, tydlighet och mindre fladdrande framöver. Det behövs. Den politiska matchen kan börja på allvar.

Mer att läsa: SvD-ledaren, SvD, Ekot, DN; Aftonbladet,
Fler som bloggar: Rasmus Lenefors, Kent Persson, Monica Green,

Läs fler inlägg på portalerna NetRoots och Politometern
Intressant Läs även andra bloggares åsikter om politik, socialdemokraterna, opinionen, opinionsläget, stefan löfven