Dagen har bjudit på besked om tre kandidater som ställer upp i en månadslång process som ska leda fram till förslag om Maud Olofssons efterträdare. Här ger jag beröm. Det sätt som Centern jobbar med frågan bildar mall för andra partier också framöver, med viss reservation för att något parti redan har prövat varianten med fler kandidater (som miljöpartiet). Vi andra får rodna en aning.
Annie Johansson, Anna-Karin Hatt och Anders W Jonsson är kandidater som nu ställer upp. Borta är (iaf nu) Andreas Carlgren och Eskil Erlandsson.
Det är ingen tvekan att centerpartister denna dag måste känna att processen ändå kan bli ganska tuff. Annie Johansson som har burit favoritskapet och som jag själv skrev om i går, får en klar utmanare i Anna-Karin Hatt som med sitt tal vid presskonferensen verkar ha väckt många nyfikna och kanske till och med imponerade sympatisörer. Det var ett retoriskt mycket starkt tal som kombinerade erfarenhet, närhet till makten, förhandlingsvana och regeringserfarenhet med nära förankring i människors både svåra vardag och framgångssagor. Hennes avslutning, att påminna om att hon som chef hade anställt en av motkandidaterna, var ju också ett retoriskt skickligt sätt att placera sig över i "rang".
Men trots det vill jag varna också centerns anhängare (såväl som mina egna partivänner tidigare) om att personfrågan räcker för att rädda ett parti eller för att höja sig upp till en nivå som ger politiskt inflytande. Det centrala är trovärdigheten i den egna politiken och att den är ett tydligt alternativ i svensk politik. Här ser jag dagens tal av kandidaterna bära spår av stora problem för Centern. Läs tex gårdagens innehåll i DN-artikel från lokala centerpartister. Det är friheten mer än politiken med alla sina trygghetssystem som ska bära centern framåt. Jag tror att en tonvikt idag låg på väldigt utsatta människor, minst lika framträdande som sänkta skatter eller LAS. Mest uttalat kanske i Anna-Karins berättelse om erfarenheter av att växa upp med en psykiskt sjuk pappa. Centern är ett parti för de svaga och dessutom för hållbar utveckling, var budskapen hos alla tre. Där markerade också Anders att välfärdsfrågorna hade hamnat i bakvattnet. Utan att nämna att partiet ett antal år har haft ordförandeposten i socialutskottet i riksdagen.
Om jag på något sätt skulle leva upp till misstankar om att önska kasta mörka skuggor över Centern så finns utan tvekan stoff till detta. I dagens Studio Ett i radion fick partiledarkandidaterna frågor om kärnkraften. Här markerades förstås uppslutning kring alliansöverenskommelsen men ändå att Centerpartiet i grunden har en politik som bättre passar med de rödgröna. (så sas inte rakt ut!)
Helt motsatt gällde för LAS och turordningsregler där Centern näranog ensamma i svensk politik tror att sämre villkor för anställda ger fler jobb. Och, kan man notera: även partierna LO och Svenskt näringsliv har en mycket mer nyanserad samsyn till detta än centern.
Jag tycker att barnläkaren Anders W Jonsson gör en väldigt viktigt insats för svensk demokrati. Han är i princip chanslös i partiledarkampen men kandiderar öppet med en egen programförklaring. Fler som Anders behövs oavsett om de är centerpartister, sossar, vänster eller annat. Jag själv har ett hjärta som, precis som väldigt många andras, klappar för Annie Johansson. Hos mig INTE , säger INTE, av politiska skäl utan mer vänskapliga. Men jag tror att Anna-Karin Hatt idag tog väldigt många steg framåt genom sitt skickliga tal. Det kommer att bli en tuff kamp om makten i Centerpartiet!
Mer att läsa: Ekot, Dagens Industri, Dagens Media om Annie Johansson, DN, SvD om personstrid, SvD om stort och brett parti. SvD om kampen, Hela Gotland om Annie Johansson,
Fler som bloggar: Annie Johansson om kandidaturen, Mikael Andersson, Roger Jönsson, Martin Moberg, Sebastians tankar, Rickard Nordin, Johan Hedin, Staffan Danielsson,
Läs fler inlägg på portalerna NetRoots och Politometern
Intressant Läs även andra bloggares åsikter om politik, centern, centerpartiet, maud olofsson, annie johansson
