Fittja, en stadsdel med ungefär 7.500 invånare. En yngre befolkning än andra delar av kommunen men med hög ohälsa. Som i andra stadsdelar av Fittjas karaktär är också arbetslösheten hög, behovet av socialbidrag för människors försörjning högre. Samtidigt drabbas invånarna av sämre sjukförsäkring, sämre a-kassa och en alltför skral arbetsmarknadspolitik. Jag gissar, utan att vara expert på Fittja, att de flesta andra karaktärsdrag som brukar känneteckna områden från miljonprogrammets dagar också gäller där. Inte bara negativa, ska vi komma ihåg. Den som kunde samla ihop människors inneboende kreativitet och styrkor skulle tveklöst kunna göra underverk. Tyvärr begränsas människor och tyvärr hamnar många i utanförskapet. Tyvärr tror jag att klyftorna idag ökar snarare än minskar. Till en del är det politiken som leder i fel riktning.
Erik Ullenhag är ansvarigt statsråd för integrationen. Just nu uppmärksammad därför att han under en vecka har "flyttat ut kontoret" från Rosenbad till Rinkeby, för "att få inblick i situationen". Möjligen vällovligt. Kanske ändå klandervärt om det är ett politiskt jippo. Men allvarligast, och som så illustrativt visas på Regeringens egen hemsida: Klickar jag på länken om "Satsningar mot utanförskap i budgetpropositionen" så visas beskedet "Sidan kan inte visas".
Tvärtom går väldigt mycket i alliansregeringens politik stick i stäv med det Ullenhag säger sig vilja komma till rätta med efter sina "besök i verkligheten".
Så visades i Fittja. På plats berättar någon för mig att stadsdelen saknar Apotek. 7.500 invånare får fixa medicinerna någon annanstans. Den apoteksmarknadsreform som alliansregeringen skrutit så vitt och brett om, klarade inte att förse en förhållandevis stor stadsdel med apoteksservice. Möjligen har aktörerna kallt räknat att det är det statliga företagets ansvar.
Under vårt möte kommer ännu fler illustrationer av en politik som leder i fel riktning. Patienters vårdbesök som måste vara så korta att patienter hinner använda samma SL-biljett på dit- och hemvägen. En vård som inte alls har de resurser som människors behov av vård kräver. En sjukvård som pressas av ersättningssystem till att ropa efter friska patienter som kommer många gånger snarare än sjuka och skröpliga. En utveckling i hela Stockholms län i fel riktning, som alla i mitt politikergäng på den "högra sidan" känner till, men där fakta och forskning om ohälsoklyftor efter att först ha applåderas och uppskattas sedan läggs i byrålådan utan att tillåtas påverka vården.
Vart och ett är det allvarligt. Utanförskapet. Barnfattigdomen. Arbetslösheten. Den underminerade tryggheten. Den skrala arbetsmarknadspolitiken. Folkhälsoklyftorna. Ohälsan. Den omvända fördelningspolitiken av sjukvårdens resurser. Svårigheterna för många i skolan. En outvecklad offentlig och kommersiell service i stadsdelarna. Listan kan göras längre än så. Och sett som en helhet blir min känsla för utvecklingen ännu dystrare. Lägger jag därtill, på myntets andra sida, de kraftiga skattesänkningarna där de som redan har det hyfsat får det ännu bättre, och lägger jag sedan på krogmomssänkning, orimliga privatiseringar av välfärden, förbättring av vård, skola och omsorg i många redan välmående områden, tal om sänkta löner för unga osv, då blir det oerhört tungt.
Det måste inte vara så. Människor behöver inte känna att man lever och bor i ett "problemområde". Det finns hos människor oerhört många styrkor och positiva egenskaper som kan lyfta de själva och hela stadsdelar. Men ibland krävs det att politiken hjälper till för att man ska lyfta. Trots Erik Ullenhags veckovistelse i Rinkeby så är hans regeringshemsida en så talande bild av politiken: "Sidan kan inte visas".
Mer: DN, SvD, Krassman,
Läs fler inlägg på portalerna NetRoots och Politometern
Intressant Läs även andra bloggares åsikter om politik, erik ullenhag, integration, segregation, fittja, alliansen, utanförskap
