En ledares förvirrade fackliga kamp

"Att vara chef är att vara lite splittrad". Ja, devisen torde i alla fall gälla när chefen, ledaren, ändå kommer till slutsatsen att det behövs en fackliga rörelse för ledare. Dagligen jobbar man med att vara arbetesgivarens företrädare men som alla anställda har man funnit situationer där "alla tillsammans" i en facklig organisation är nödvändigt till och med för cheferna själva. Just den splittrade rollen kommer till uttryck när Ledarna idag skriver om individuella löner på SvD Brännpunkt. Alltsedan upptakten till avtalsrörelsen har Ledarna varit aktiva i debatten. Huvudbudskapet har varit detsamma som Svenskt Näringsliv för fram. Lönen ska sättas mellan chef och företag. Facket ska inte ha någon roll. Möjligtvis med undantag av Ledarna själva?

Ledarna som facklig organisation nöjer inte med att driva sina egna krav. Man har också hög svansföring i att kommentera andra fackliga krav utifrån sin roll som "Chef". Därför får också de särskilda satsningar som LO-facken har avtalat om, jämställdhetspotter, en särskild släng i dagens artikel. Detta trots att det har haft betydelse för utvecklingen. LO har bland annat konstaterat:

Under 2007 och 2008 ökade lönerna för kvinnliga arbetare med 8,7 procent. Under samma period ökade lönerna för manliga arbetare med 8,3 procent. Lönegapet mellan kvinnor och män minskade således vilket var syftet med den jämställdhets- och låglönesatsning som LO och förbunden samordnade sig om i den senaste avtalsrörelsen.

Nu visar Ledarnas egen lönestatistik att det även i de yrkesgrupperna skiljer i lön mellan män och kvinnor. "kvinnornas medianlön är lägre än männens – 36 800 kronor i månaden jämfört med 38 500 kronor". Analysen är verkligen inte att det är centrala avtal som lett till det resultatet. "Förklaringen måste finnas på arbetsplatserna". Frågan är väl om det blir bättre. En jämförelse mellan Ledarna och en arbetare i ett LO-förbund är möjligtvis intressant. Men kanske är det mer relevant att jämföra med karriäryrken" av olika slag. En rapport nyligen visade på upp till 10 000 i löneskillnader. Eller som SvD skrev efter den rapporten från NovaAgentum:

De är unga, välutbildade och välbetalda. De jobbar i samma branscher, har i stort samma positioner, är lika gamla och har lika lång arbetslivserfarenhet. Ändå tjänar männen nära 10 000 kronor mer per månad än sina kvinnliga jämlikar.

I vissa delar är det väl upp till Ledarna själva att dra slutsatser. Vill de propagera för mer individuella löner utan facklig inblandning så är det väl helt upp till de själva, om det gäller deras jobb och lön. Om nu Ledarnas medlemmar tror att "ensam är stark" så gäller inte det LO:s medlemmar. En ganska tung majoritet säger att facket har en viktig roll i löneförhandlingen, via centrala avtal och genom stöd på arbetsplatsen. Att förhandla själv lockar knappast. Men den dubbelargumentation som förbundet idag för med att slå mot andra fackliga krav och rabbla Svenskt Näringslivs kampanjbudskap är lite trist. Och jag är helt övertygad om att Ledarnas egna medlemmar förlorar i längden på det.

Läs fler inlägg på portalerna NetRoots och Politometern
Intressant Läs även andra bloggares åsikter om politik, avtal 2012, ledarna, LO, facket, löner, svenskt näringsliv