Saudivapenaffären: Varje regering måste ta ansvar för sin tid!

Från IFPS-dok, http://sverigesradio.se/diverse/appdata/isidor/files/83/12012.pdf

Det som på Twitter har getts hashtaggen #saudivapen rullar vidare. Det är med stigande förvåning som jag tar del av alla uppgifter som Ekot radar upp, i något som sannolikt är ett mycket gott exempel på varför journalistik och fria medier är så fundamentalt viktiga i en demokrati. Ekot publicerar inte, såvitt jag kan bedöma, några allmänt lösryckta uppgifter från anonyma källor utan ger hela bilden. Inklusive viktiga dokument.

Jag är som många ytterst kritisk till det avtal som ligger till grund för eländet och som tecknades mellan SA och en S-märkt regering. Ett sådant borde inte ha tecknats med en diktatur som den vi talar om här. Men det var sju år sedan. Redan då fanns avtalet i högsta grad i offentlighetens ljus. Filmen när Saudierna hälsas välkomna på flygplatsen har rullat åtskilliga gånger i nyhetsflödet. Bilden på dåvarande försvarsministern med Saudierna har sänts åtskilliga gånger. Då anmäldes affären till KU som granskade och i beslutet sas:

Militärt samarbete med Saudiarabien KU har granskat om ett ramavtal om militärt samarbete med Saudiarabien strider mot gällande svensk krigsmateriellagstiftning och principerna för svensk utrikespolitik. KU konstaterar att det inte handlar om tillståndspliktig verksamhet enligt lagen om krigsmateriel. De ledamöter som tillhör Vänsterpartiet och Miljöpartiet reserverar sig.

Så såg det ut då.

Dagarna går och jag läser utspel och kommentarer från den alliansregering som nu styr. Det är ett nästan löjeväckande öppet spel som förs, möjligen efter instruktioner från någon PR-firma. I intervjuer såväl som i försvarsministerns Brännpunktartikel är det en total återkoppling till 2005 men oerhört lite om de sju år som därefter följer. Sju år som i Ekots tidslinje är då det mesta verkar ha hänt. Om det har hänt. I regeringens argumentation läser och skriver man högt och flitigt om 2005 års avtal. De egna turerna, den egna avtalsförnyelsen och inte minst det som rapporterats och dokumenterats av Ekot pratar man inte om. Försvarministern dementerar, som Inger Arenander påpekar, något som inte har påståtts, bland annat att Sverige som land, skulle bygga en vapenfabrik.

Jag har aldrig handlat med vapen. Däremot är jag ofta i sjukvårdssammanhang låst och bunden av sekretess. Ibland, som med Nya Karolinska och upphandling av St Görans sjukhus är sekretessen extrem. Detta trots att mitt uppdrag kommer från väljarna, som borde ha en rimlig chans att få återkoppling på de beslut jag tar. Det måste nog även i fråga om vapenaffärer (om nu sådana ska göras, se tidigare inlägg) finnas sekretess och tystnadsplikt. Men här görs affärer som definitivt krockar med värderingar som samma stat i demokratiska beslut har uttalat, om exempelvis vår syn på mänskliga rättigheter och stöd till demokratiprocesser. Riksdag och regeringen måste skaffa sig helt andra former för att pröva sådana "affärer" under största möjliga insyn. Det som nu rullar på vill säkert ingen av oss uppleva igen.

Mer: Ekot om sekretess, Ekot, Alla partier visste, SvD, Dick Sträng, SvD, Göran Eriksson, DN, analys av Agrell: Dokument från Ekot om planeringen av affären,

Fler som bloggar: Röda Berget, Johan Westerholm, Lena Sommestad, Ulf Bjereld, Essbeck,

Läs fler inlägg på portalerna NetRoots och Politometern
Intressant Läs även andra bloggares åsikter om politik, regeringen, vapen, vapenexport, carl bildt, fredrik reinfeldt, , saudiarabien, amnesty