Om man ändå vill undvika att hamna i politisk träta om siffror och mer fokusera på vad som ska göras åt problemet så borde det ändå finnas enighet om att arbetslösheten finns där. Jag vet att det säkert smärtar för en del. Löften har ställs ut om "jobb i stället för bidrag" men vi ser en motsatt utveckling. Inte minst för de som går arbetslösa krävs en upprustning av politiken nu. Då verkar två huvudspår finnas i debatten. En mer positiv och en mer negativ syn på Sveriges och människors möjligheter.
Stefan Löfven får ännu betecknas som nyvald på posten som partiledare. Men han har ändå återfört jobbpolitiken på ett tydligare sätt i (S) dagordning. Löfven började inte med "AMS-åtgärder" utan i tillväxt och forskning. Sverige behöver på fler områden få till stånd samarbeten mellan utbildning, forskning, företagande och offentliga aktörer. Det behövs en framåtblickande politik där man hjälper till att utveckla affärsmöjligheter och där man tar vara på våra styrkor. Det blev konkret i frågan om hur området Life Science kan lyftas när han för en tid sedan besökte Huddinge sjukhus.
Samtidigt behöver arbetsmarknadspolitiken i stort en upprustning och renovering. Människor ska stärkas i de program som det offentliga sjösätter. Det är orimligt att det, som i fallet FAS 3, blir mer eller mindre förvaring och "terapi" samtidigt som villkoren för den som deltar är usla. Vi behöver insatser med mer av utbildning, praktik och kompetenshöjning till avtalsenliga anställningsvillkor. Det har också påverkan på ekonomin eftersom det påverkar hushållens köpkraft. Idag smetas resurserna ut alltför generellt. Ska jobbpolitiken ha en högre grad av verkan måste resurserna riktas dit problemen faktiskt finns.
Där ligger kontraster mot den väg Sverige nu är inne på. Sedan 2006 har sänkta skatter setts som den enda vägen och som framgår av Arbetsförmedlingens statistik har inte den åtgärden haft effekt på arbetslösheten. Men den misslyckade vägen fortsätter. Krogmomssänkningen var den stora lösningen i årets budget med 5,4 miljarder i satsningar utan att det finns några särskilt klara "bevis" för att åtgärden fungerar. Införandet av jobbskatteavdrag hade inte bara en för skattebetalarna positiv sida i form av mer i plånboken. Dess minussida var högre avgifter i a-kassan. Där låg också i finansieringen ett större börda på den som är arbetslös eller sjukskriven. Men som alla erfarenheter nu borde visa, är den vägen inte framkomlig. Det slösar bort resurser i stället för att ta tillvara på dem.
I takt med att arbetslösheten biter sig fast kommer fler förslag med samma trista utgångspunkter. "Sänkta löner för unga" är det senaste, om än en mycket gammal tanke. I kommer och landsting men också i hotell- och restaurangbranschen och inom handeln påstås fler få jobb om lönerna sänks. En ung i kommunen ska i stället för 16.000 i ingångslön för 12.000 är tanken. Förslagen utgår inte heller från verkligheten. I de flesta avtal finns redan lägre löner för unga. Eller som Handels skriver i ett faktablad: "En 18-åring hade 2010 en genomsnittlig timlön på 103,07 kronor, medan en 35-åring i genomsnitt hade 130,26 kronor. En 35-åring har därför i genomsnitt 26 procent högre timlön än en 18-åring"
Frågan om hur fler jobb kan skapas och hur tillväxten kan öka blir oerhört avgörande i kommande val. Därför är också varje rapport om jobbpolitikens misslyckande en fara för den som styr idag. Makten kan förloras om väljarna får insikten att allt inte har lyckats utan tvärtom går i fel riktning. Därför pågår detta statistikbollande där siffror svängs om och välj ut och bort allt efter hur det illustrerar de egna framgångarna och misslyckandena.
Det verkar trots allt som om väljarna är förnuftiga. I en mätning gjord av SIFO och presenterad av PR-byrån Westander i går, har (S) förtroende i jobbfrågan ökat. 30 procent av svenskarna känner enligt den mätningen störst förtroende för Socialdemokraterna när det gäller jobben och arbetslösheten. 28 procent för Moderaterna. 30 procent inte kan ange något parti. Trenden är mycket intressant:
När samma fråga ställdes i december 2011 kände 37 procent av väljarna störst förtroende för Moderaterna och 23 procent för Socialdemokraterna. 27 procent svarade då att de var tveksamma eller inte visste. Moderaternas övertag med 14 procentenheter har under de tre senaste månaderna förbytts i ett övertag för Socialdemokraterna med två procentenheter.De andra partierna då? Ja, 4 procent säger "Vänsterpartiet". Därefter följer en rad tvåor. Miljöpartiet som idag skriver om jobbpolitik i DN, Folkpartiet, som ju driver låglönekravet har den siffran i förtroende och kanske "värst" med tanke på ansvarsområdet: Näringsminister Annie Lööfs parti Centern också två procent.
Det verkar som folk har tröttnat på det mer negativa inslagen i politiken. Det verkar som om den som talar om möjligheter och framtid har ett utrymme att växa. Förtroendet är politikens hela grund. Just därför är jag glad över den trend som nu visas i Westanders undersökning.
Fler som bloggar: Jimmy Jansson, Roger Jönsson, K.Krassman, Thomas Böhlmark, Peter Högberg
Läs fler inlägg på portalerna NetRoots och Politometern
Intressant Läs även andra bloggares åsikter om politik, westander, jobb, arbetslöshet, ungdomslöner, moderaterna, fredrik reinfeldt, val 2014,
