Söndag. Ny SIFO. Bra siffror. M: 28,7 (-4,2), FP: 5,9 (-0,6), C: 4,9 (-0,2) , KD: 3,5 (-0,3), S: 33,7 (+4,5), MP: 10,3 (-0,2), V: 6,1 (-0,6), SD: 5,2 (+0,5). För andra månaden i rad får (S) ett stärkt stöd i väljaropinionen efter valet av Stefan Löfven till partiledare. Omvänd utveckling är det för regeringspartiet moderaterna som backar nästan lika mycket. Alla de mindre borgerliga partierna går också tillbaka, liksom vänsterpartiet och miljöpartiet. Det finns, ser jag i analyserna, en direkt övergång från (m) till (S).
Säkert jublar många partivänner till mig. Jag tycker att man kan kosta på sig leenden och en positiv känsla i hjärtat. Jag har inte, som en del, behovet att hela tiden markera hur "usla vi är" och hur "botten läget är". Men den trygghet och stabilitet som Löften har fört in i politiken ska vårdas, inte festas bort. Grovarbetet att formulera och konkretisera de politiska förslagen ska gå vidare. Annars kan uppgången bli en högst tillfällig sak och man bör minnas att det är först 2014, i september, som det är "skarpt läge". Man ska också ha i minnet att dagens notering är lägre än i september 2006 då (S) förlorade regeringsmakten.
Om realismen är att rekommendera så innebär ändå ett ökat förtroende att partiets medlemmar och förtroendevalda kan uppträda utan de sänkta huvudena och de dystra anletsdrag som under en tid präglade många. Det eviga krisältandet som ersatte det politiska omprövningsarbetet efter 2010 års eländesval blev tillsammans med ett totalt personfokus till betongklossar i stället för flytvästar på den S-märkta sjöfarskosten. Det är tid att sätta punkt för ältandet och vara mer konstruktiv i stället. En fara är tron att valet är avgjort. En annan fara är att glömma oppositionsrollen för att i stället sätta sig i en mental regeringsposition. Vi har sett försöken tidigare: den regering som styr låter som en samhällskritisk opposition mot det de själva borde ta ansvar för. Exempelvis för jobben och för arbetslöshetsbekämpningen.
Jag tänker inte sura för att det går uppför. Politik handlar i grunden om att få människors förtroende och för mig är det obegripligt att ett ökat förtroende skulle vara något att sura över. Men jag tänker inte heller låta mig insvepas i ett varmt bomullstäcke i tron att allt är klart, klappat och fixat. Ett speciellt perspektiv är det onekligen att läsa dagens mätning i jämförelse med den uträkning av (S) som förekom såväl i borgerligheten som internt under den riktigt djupa krisen. Att så inte var fallet förtjänar ett särskilt leende. Men glöm inte: Resan har bara börjat.
Mer: SvD, ledare, GP, DN,
Fler som bloggar: Peter Johansson, Kulturbloggen, Tokmoderaten, Peter Högberg, SvD, ledarblogg, Michael Granstedt,
Läs fler inlägg på portalerna NetRoots och Politometern
Intressant
Läs även andra bloggares åsikter om politik, sifo, opinionen, opinionsläget, socialdemokraterna, stefan löfven, moderaterna, alliansen, fredrik reinfeldt,
