Den här dagen, 8 mars, uppmärksammas kvinnor och kvinnors situation alldeles särskilt. Just det här inlägget skriver jag som en av många bloggare som vill delta och ge egna ord, bilder, tankar och erfarenheter till dagen. Det började med inlägg redan vid midnatt då Enligt O skrev under rubriken "Välkommen till en dag som tyvärr behövs". Under dagen kommer inlägg efter inlägg att publiceras i en lång kedja som borde, måste och kan få stor uppmärksamhet i bloggarnas värld. Jag är säkert på att många fler än vi som finns med i bloggstafetten hänger på och skriver om temat.
Utan att förringa betydelsen av Internationella kvinnodagen kunde man kanske önska samma engagemang för verklig jämställdhet också under årets övriga dagar. Trots allt handlar ju frågan om drygt halva Sveriges befolkning och halva världens befolknings levnadsvillkor, trygghet, jobb och ekonomi. Men det handlar också om frihet, eller brist på frihet och om självständighet eller brist på självständighet. Det är också en fråga om att förstå att ojämlika och ojämställda samhällen faktiskt innebär att "människors lika värde" mer blir till en slogan än ett verkligt rättesnöre. Och lika illa: Ojämlika och ojämställda samhälle kostar och innebär också ett enormt slöseri med mänskliga resurser som borde tas tillvara!
Det är kanske lätt att fastna i eländesbeskrivningar. Underlaget för det är ofantligt. Samtidigt finns det så många starka kvinnor som gör stordåd för sin samhälle och för sin familj runt om på vårt klot. Det är offentliga profiler, mer eller mindre kända, som finns i politik, kultur, forskning, NGO, företagande och internationella organisationer m.m. Men där finns de kvinnor som aldrig blir ett namn ens i lokaltidningen men som bär upp oerhört mycket, inte sällan under fattiga förhållanden.
"FN har räknat ut att kvinnor utför 66% av allt arbete i världen, får 10% av världens samlade inkomster och äger mindre än 1% av världens samlade förmögenhet. Med andra ord utför männen 34% av allt arbete medan de får 90% av inkomsterna och äger 99% av förmögenheten." Citatet ur "Det ordnar sig" av bland andra Anna Wahl är talande och på samma gång skrämmande.
Vi skriver år 2012. I Sverige ser det möjligen något bättre ut, men trots allt, 93 år efter det första beslutet om kvinnors rösträtt, har inte det politiska demokratin fullt ut orkat vrida samhällsmekanismer och strukturer helt i balans. Politiken i sig själv är definitivt inte fri från brister på det området. Visst, Sverige valde en riksdag 2010 som består av 44,7 procent kvinnor. Eller, med enkel matematik, av 55,3 procent män. Men det såg lite annorlunda ut om man studerar de som lämnade riksdagen. 61,5 procent kvinnor mot 38,5 procent manliga avhopp. Samtidigt behöver verkligen riksdagen sin representation från den halva av befolkningen som på område efter område ligger efter och är missgynnade. Det om den politiska makten. Makten över ekonomin är en helt annan och dystrare sak. EU-kommissionen talar om att det är "dags att krossa glastaken" till styrelserummen för kvinnor. "Bara en av sju ledamöter (13,7 procent) i Europas ledande företag och en av trettio i styrelserummen (3,2 procent) är kvinnor".
Hur värderas kvinnor på arbetsmarknaden? Uttrycket för det blir så konkret och påtagligt i form av lönen för det jobb man gör. LO beskriver i den senaste lönerapporten att
"den genomsnittliga månadslönen för samtliga kvinnor är 25 400 kronor och för män 30 000 kronor. Medellönen för kvinnor är därmed 4 700 kronor lägre än för män. Det är drygt 100 kronor mindre jämfört med föregående år. Räknat i procent är nu medellönen för kvinnor 84,4 procent av medellönen för män. Det är en ökning med drygt en halv procentenhet jämfört med föregående år då motsvarande siffra var 83,8.Ojämlikheten inom "vanliga arbetaryrken" och tjänstemannajobb väl kända. Fackliga organisationer som LOs förbund har tagit arbetet för mer jämställda löner på allvar. I årets avtalsrörelse är det en av två frågor som prioriteras i de samordnade förhandlingar som 11 av LOs 14 förbund har. När särskilda jämställdhetspotter har funnits med i förhandlingarna har också löneklyftorna minskat. Dagens aktion visar på behovet av att gå vidare. Klockan 15.51 startar en digital manifestation för att konkret belysa skillnaderna. Då har nämligen kvinnor i genomsnitt jobbat sin arbetsdag med lön från kl 8. Fram till kl 17, då arbetstiden slutar, jobbar man "gratis". Löneskillnader i vanliga jobb är väl kända. Men det gäller karräryrken med höga löner. En rapport nyligen visade på upp till 10 000 i löneskillnader!
Det är inte bara lönen som så konkret speglar könsskillnaderna. GS-facket presenterar idag en rapport om hur deras medlemmar har det på jobbet. Rubriken är "Är kvinnor bättre på att utföra monotona jobb?" En kartläggning visar att kvinnor som arbetar i inom skogs-, trä- och grafisk bransch har mer repetitiva och monotona arbetsuppgifter än män. Arbetsskador kommer, man slits ut. Stressen är hög på arbetsplatser som har slimmats för att öka produktiviteten. Inom offentlig sektor, som vård och omsorg, är problemen också att kvinnor vill arbeta heltid. Men en tradition av otrygga anställningsformer lever vidare. Timanställningar och vikariat staplats på varandra. Otryggheten är stor hos många samtidigt som det går ut över och håller nere kvinnors löneutveckling.
Kraften att förändra och rensa bort kvarvarande skillnader mellan män och kvinnor ligger hos oss alla. De skillnaderna finns överallt. I vården möter kvinnor fortfarande resterna av det gamla samhället där behandlingar och vårdinsatser i övrigt hade testats på unga värnpliktiga män, metoder som helt frankt ansågs passa även kvinnor. I idrottens värld ser vi ibland hur de yngsta tjejerna tvingas utöva sin idrott på de senare tiderna eftersom killars och mäns idrottande inte sällan prioriteras. I idrottens värld ser vi återkommande exempel på hur sexism och undervärderande av kvinnor förekommer. Vem minns inte inledningen av detta år då innebandyledaren avslöjade spelstrategier. "Smiska henne på rumpan"-strategin exempelvis. Under denna kvinnodag kommer många fler exempel att berättas om på skillnader mellan män och kvinnor i vårt samhälle som knappast kan ha andra förklaringar än ren diskriminiering.
Där kommer "min kvinna" för dagen in. Lina Ben Mhenni från Tunisien, som genom bloggen A Tunisian Girl har blivit en kraft i den arabiska våren och i Jasminrevolitionen. Hon kunde ha fått förra årets Nobels fredspris. Nu blev det inte så. Priset gick till tre andra kvinnor: Liberias president Ellen Johnson Sirleaf, den liberianska medborgarrättskämpen Leymah Gbowee och jemeniten Tawakkul Karman. "Tre kvinnor, med fokus på kvinnors fredsarbete i Afrika och arabvärlden" som DN beskrev det. Men Lina Ben Mhenni har blivit en verkligt stark inspiratör till hur "nya medier" kan förändra och påverka samhällen och skapa opinioner och förändring. Lina kan och kommer att inspirera fler! Vi behöver många "Lina Ben Mhenni" som på bloggar och i andra sociala medier blir till väckarklockor om kvinnor situation och om kvinnors fullt berättigade krav på jämställda samhällen. Kanske växer detta ur dagens bloggstafett. En kvinnors "arabisk vår" med jämställdhetsperspektiv och med syftet att bygga ett verkligt jämställt Sverige och en jämställd värld. Det måste vara kvinnodagens mål.
Mer att läsa: LOs hemsida om kvinnodagen,
Andra bloggare. Sara Leghissa, Elof Hansjons,
Fler som bloggar i bloggstafetten: Marias stickning och läsning, Böcker x 3 , Hanneles bokparadis, Nina Ruthström, Sofies bokblogg, Mind the book, I mitt sinne, Andra intryck, Ord och inga visor, Boktjuven, Mimmimariesböcker, What you readin, Pantalaimone, Matildas läshörna,
