Vägval Europa - höger eller vänster?

Med rätta får Hanna Hallins och Björn Kjellströms debattartikel i DN stor utrymme i blogg-kommentarerna. (Jonas, Johan, Reza, Magnus, bland många andra) Vi partiaktiva håller nu på att planera valkampanjer intensivt. Samtidigt berättar undersökningen att bara 31 procent känner till valet. Har väl hittat en positiv tendens i eländet. Förra veckan i lunchekot extra hette det från en statsvetare att bara 25% visste att det var val. Det verkar i alla fall öka. :)

En demokratisk stjärnsmäll. Ett rejält icke godkänd för partierna och andra samhällsaktörer och opinionsbildare. En signal inför framtiden. Frågan är väl: signal om vadå?? Europapolitik får inte och är inte så mycket krångligare än den "inhemskt svenska". Visst skiljer det också här i uppmärksamhet, inte minst mellan den nationella politiken och det lokala. Men vi når anständiga - och till och med världsledande nivåer på valdeltagandet i jämförelse med andra demokratier.

Min helt ovetenskapliga gissning är att det handlar om två saker: brist att navigera på den så viktiga värderingsskalan i EU-frågor. Och en alltför dominerande koncentration i EU-debatten på teknikaliteter, grundlagsjusteringar och organanisations-/maktfrågor, om än så viktiga sådana. Höger eller vänster, rött eller blått är på något sätt ett krav från väljarna när de ska ta ställning.

Ska valdeltagandet upp till acceptabla nivåer krävs stora ansträngningar från alla samhällsaktörer inklusive medierna. Men det är samtidigt omöjligt att förvänta sig ett deltagande i valet om man inte samtidigt anstränger sig för att ge väljarens ett rimligt beslutsunderlag: visioner framåt, kontraster mellan alternativen och illustrationer av att valet faktiskt är viktigt för ens egen vardag och framtid.

Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om politik, EU, europa, europaparlamentet,