Det ligger onekligen en del klokt i det kristdemokraternas Stig Nyman säger i en SvD-intervju idag: "Slut borgfred mellan landstingets partier under 2009 och återkom med de politiska striderna under valåret 2010". För den som har förmånen att avnjuta landstingsdebatterna kan detta onekligen låta lockande. Tänk om det vore verklighet: i stället för automatiska avslag kunde kloka och väl utarbetade förslag från oppositionen bemötas och behandlas konstruktivt. och självklart: visst KAN också en aktiv opposition ibland se fördelar i de styrandes förslag utan att för den skull erkänna det i en öppen debatt. Jag är ganska säker på att stockholmarna känner sympati för idén.
Nyman och socialdemokraten Anders Lönnberg väckte redan i maj 2007, dvs efter ett halvår av borgerligt landstingsstyre, idén om samlingsstyre i en debattartikel. Inte ens den persontyp som ständigt ser saker positivt kan hävda att budskapet fått genomslag i landstingets "kammare".
Vårdval har drivits igenom i panikfart, utan att man lyssnat till oppositionskritik. (oavsett om det är politiska motståndare eller läkarkåren). Nya Karolinska som helt plötsligt sjösätts som testballong för projekt med privat-offentlig finansiering. 700 miljoner mindre i skatteintäkter efter en skattesänkning man inte har råd till, avknoppningar och utförsäljningar, ofta i rent ideologiska syften och mycket annat.
Är det allvarligt menat med "fred" efter detta? Ja, jag tror att Stig är helt ärligt och enbart har goda avsikter. Samtidigt finns det också strategiska skäl för en styrande majoritet att samarbeta. Omvänt kan det för en opposition ge mindre möjligheter att påvisa skillnader som i sig kunde framhävas som skäl för väljarna att byta makthavare. Om det har också forskare skrivit, exempelvis Anders Håkanssons "konsten att vinna ett val". Slutsats..har man majoritet: samarbete. Är du i opposition: opponera.
Det är det politiska spelet. Men landstinget beslutar faktiskt om vården till sjuka och om kollektivtrafiken till resenärerna. Om ett "fredsavtal" kan ge politiska överenskommelser över blockgränserna som bidrar till en bättre vård och kollektivtrafik kan ingen med ansvarskänsla för länets invånare vända ryggen till sådana inviter. Men Stig Nyman har själv en hemläxa att göra inom sin "regeringskonstellation."
Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om politik, sjukvård, kristdemokraterna, stig nyman, stockholms läns landsting
