 |
| LO, TCO och SACO: I somras om a-kassan, idag tillsammans mot LAS-försämringar |
Förskjutningen av makten på svenska arbetsplatser borde gå i en riktning där de anställdas inflytande och trygghet ökar. Så är det inte i dag. Bara arbetslösheten är i sig en faktor som ordentligt trycker tillbaka löntagarna gentemot sin motpart. I tider med hög arbetslöshet är det lätt att man tar jobbet till sämre villkor än annars och håller tyst med invändningar mot brister på jobbet. Arbetslösheten flyttar makt från en redan svagare part till den starkare. Idag läggs ett utredningsförslag som handlar om tvister vid uppsägning fram till regeringen som ytterligare driver på den negativa utvecklingen.
Det är välkommet och viktigt att de tre stora fackliga organisationerna, LO, TCO och Saco, gör gemensam sak i frågan i dagens Brännpunkt i SvD. Försämrat anställningsskydd, fler uppsägningar och fler uppsägningstvister till domstol är några effekter man befarar om förslagen genomförs.
Utredaren föreslår att en anställning inte ska få pågå mer än ett år från uppsägning, även om domstolen inte har hunnit ta ställning till om den är sakligt grundad. Det bryter mot den princip som har funnits om att en anställning pågår till dess det finns en dom. Ett annat förslag är att en uppsägning inte ska kunna ogiltigförklaras om arbetsgivaren inte har undersökt möjligheter till omplacering.
Det tredje förslaget från utredaren gör att jag själv får rysningar av obehag. Man vill att arbetsgivare i mindre företag ska komma billigare undan och betala mindre för att slippa behöva ta tillbaka en arbetstagare som av domstolen fått rätt att behålla jobbet. Det är en direkt klasslagstiftning som bryter mot allt vad rättssamhälle heter. Var sätter vi gränser för vilka brott man ska kunna köpa sig fri från?
Den som kan sin arbetsmarknadshistoria vet att frågan om arbetsgivarens rätt att "fritt anta och avskeda" har varit tvistefråga sedan fackföreningsrörelsens barndom. Då, genom "Decemberkompromissen" fick arbetsgivarna behålla den rätten mot att löntagarnas föreningsrätt garanterades. Anställningstryggheten fick ett förstärkt lagskydd under 70-talet genom LAS. Därefter har ihåligheterna åter börjat gnaga sönder trygghetsnätet i och med framväxten av bemanningsföretag som alternativ till anställningar och genom allt fler otrygga anställningsformer.
Trots de hot man kan se mot anställningstryggheten har lagstiftningen de senaste åren fått ett allt bredare stöd från politiken. Det är nu bara ett par mindre partier som driver frågan om försämringar av LAS, i tron att det ska ge fler jobb. Även mellan parterna har mer konstruktiva samtal och förhandlingar förts som berör lagstiftningens praktiska tillämpningar, bland annat mellan LO och Svenskt Näringsliv. Arbetsmarknadsminister Hillevi Engström, som idag tar emot förslaget, tillhör ett parti som i sin "förnyelse" har vunnit röster på att skrota krav på sämre anställningstrygghet.
Det naturliga är därför att ministern direkt bär utredningsluntan till de innersta arkivskåpen på departementet och låter dammet sakta men säkert omfamna aktstycket. Genomförs tankarna blir det fler hårda slag mot redan hårt pressade anställda på svensk arbetsmarknad.
Läs fler inlägg på portalerna NetRoots, Politometern och Intressant
