För en vecka sedan var det landstingsmöte och bland annat en timmes frågestund. Jag hade en fråga till Filippa Reinfeldt som tyvärr blev obesvarad. Tiden räckte inte till punkt 14 som var min fråga och verkligen inte en oviktig sådan. Temat var vårdens ekonomi och särskilt primärvården. Redan före semestrarna såg vi ett tertialbokslut som visade på underskott i husläkarverksamheten. Antalet besök till husläkarna ökar samtidigt som utvecklingen visade en minskning till andra personalgrupper, som exempelvis till distriktssköterskor. Resultat: ett underskott då med 130 miljoner enbart på husläkarna och 180 totalt för primärvården. En liten ljusning i gårdagens delårsbokslut men ändå ett fortsatt stort prognostiserat underskott.
Tyvärr handlar det inte bara om att det går åt mer resurser än vad som har lagts i budget. Det handlar också om en styrning av vårdresurserna som verkligen inte följer principen om "vård efter behov". Nu gäller en fördelning av pengarna som prioriterar läkarbesök och korta, enkla besök. Det missgynnar kroniker och andra med mer omfattande behov. "Alla vet" att vårdresurserna i Stockholms län är snett fördelade. "Söder om Slussen" finns större vårdbehov men "söder om Slussen" får mindre andel av vårdpengarna. Det har inte och kommer inte att bli rättvisare med Vårdval Stockholm. Ett par hundra nya vårdcentraler har tillkommit men etableringen bygger på vårdgivarens, inte i första hand patientbehovet. Etableringen har ofta kommit där vården redan varit väl utbyggd.
Man skulle kunna tro att det på ett dramatiskt sätt ökar förtroendet för vården i Stockholm. Så sägs också från ansvariga politiker med tät regelbundenhet men i landstingets egna mätningar kan jag inte uttolka några dramatiska förändringar som kan kopplas till vårdvalet. Figuren ovan har jag gjort till tradition att visa på bloggen och den kommer från gårdagens delårsbokslut för Hälso- och sjukvårdsnämnden. Sedan 2002 har förtroendet ökat i jämn takt. De stora kliven uppåt förefaller faktiskt ha kommit före vårdvalet. Och i år, mätt första halvåret, verkar Stockholms läns invånare som säger att man ha "Stort" förtroende för vården faktiskt minska, men å andra sidan ökar "varken eller-svararna" och en liten minskning av dem med litet förtroende.
Trots Vårdval Stockholm således inga överentusiastiska patienter. Däremot en oroväckande ökning av skillnaderna mellan vårdbehov och ohälsa å ena sidan och resursernas fördelning å den andra. Mitt i det växande spannet mellan behov och vårdresurser står en alliansmajoritet i landstinget som inte verkar vara beredd att förändra särskilt mycket i systemet, inte vill göra det rättvisare och inte vill ta större hänsyn till patienternas behov. Vi behöver en tydlig opposition mot den trista utvecklingen och framför allt behöver vi en annan politik för en jämlik vård.
Läs fler inlägg på portalerna NetRoots, Politometern och Intressant
