Den senaste tiden har resorna i landet varit täta, med presentationer av olika reformer, som sänkt bolagsskatt, utbildning, gruvnäringar, infrastruktur och forskning. Det verkar inte ha mottagits tillräckligt positivt för att styra om väljarstödet i någon större grad. Tvärtom kan de optimistiska beräkningarna som Anders Borg har använt sig av för att få fram utrymme slå tillbaka. Andra menar att finansministern överskattar utrymmet.
I normalfallet presenterar regeringen en politik som oppositionen sedan svarar på. I år har det varit snudd på tvärtom, något som bloggaren Peter Johansson har beskrivit utmärkt. Stefan Löfven och Socialdemokraterna har presenterat förslag, en tid har gått och så har Reinfeldt dykt upp med liknande förslag. Den idélöshet och matthet som har präglat regeringen har möjligen ersatts av politikplagiering och en ökad medvetenhet om ett kommande val. Energin har mobiliserats med drömmen att behålla maktens taburetter. Dagens SIFO antyder att det inte är tillräckligt.
Allianspartierna har sedan länge börjat använda sig av regeringsfrågan som attackområde mot de "rödgröna". Vem ska styra med vem? Hur ska regeringspolitiken se ut? Blir det eller blir det det ena eller inte det andra med Löfven som statsminister? Frågorna kommer att få svar före valdagen. Men dagens mätning ger ytterligare argument till den som vill ställa samma fråga till Reinfeldt. I ytterligare en mätning hamnar Kristdemokraterna utanför riksdagen och Reinfeldts redan i dag svaga regering undermineras ännu mer. Krisen riskerar att förstärkas ännu mer om nu Centern också skulle falla ner under spärren, något som möjligen inte är sannolikt. Det är inget bastant regeringsunderlag som Reinfeldt har att spela med.
Socialdemokraterna då? Ja, med tanke på Alliansens totala misslyckande med den största frågan, jobben, lär straffsparken vara dömd och ska slås. Partiet har levererat de stora dragen när det gäller tillväxt, forskning och utbildning, det vill säga de delar som handlar om långsiktiga satsningar för jobb. Mer besked krävs om politikens detaljer, om nya och effektivare inslag i arbetsmarknadspolitiken och inte minst om hur partiet tänker sig med en viktig grund för människors omställning: tryggheten i en väl utbyggd a-kassa med goda villkor. Där saknas konkreta besked.
Socialdemokraterna måste också leverera när det gäller politiken framåt för utveckling av välfärdsverksamheterna. Där är besked att skattpengar ska användas till det de är avsedda för ett viktigt förtydligande men välfärdspolitiken måste bestå av mycket mer "vinster i välfärden-frågan". Hur ska de sjunkande resultaten i skolan vändas? Vad gör partiet för att möta köer i vården och för att vända ohälsoskillnaderna? Hur klarar (S) utmaningarna med äldreomsorgen i framtiden? Hur vill man restaurera sjukförsäkringen? Frågorna kräver svar och blir samtidigt till en av politikens viktigaste beståndsdelar: att som oppositionsparti visa kontraster och skillnader. Att påvisa att det spelar roll vilket av alternativen som väljaren ger sin röst till.
Det oroande i dagens mätning är en inte obetydlig och samtidigt svårmotiverad ökning för Sverigedemokraterna till 7,2 procent. Partiet har verkligen inte presterat någon politik som förtjänar ökningen. Möjligen är det ett uttryck för den maktlöshet som många känner i arbetslöshetens spår.
Sverigedemokraternas politiska själ är främlingsfientligheten. Så sent som i veckan berättade Uppdrag Granskning en historia som på ett utmärkt sätt illustrerar fenomen som SD bygger sin existens på. Rykten, lögner, fördomar och förutfattade meningar. Ännu mer obegriplig blir ökningen för Sd om man tänker på den senaste tidens "tomteutspel" av ett antal företrädare. Senast en företrädare som pläderade för kastrering. Jimmie Åkesson försöker dölja de grumliga tankarna och de extrema företrädarnas utspel i någon slags "folkdräktsrasism". Partiet blir i sin existens inte bättre för det och ökningen förtjänar en roll som varningsklocka för andra partier som ser sammanhållning och solidaritet som viktiga värderingar i ett samhälle.
Dagens SIFO drar också igång spekulationer om Reinfeldt nästa vecka kommer att ombilda sin regering. Om detta skrev jag ett inlägg för en tid sedan. Om det inlägget kommer att stämma eller om PJ Anders Linder på Svenska Dagbladet får rätt, det vet i dag bara Reinfeldt själv. Men en sak är solklar: Reinfeldt kommer inte att vinna valet 2014 genom att byta nunor på regeringsmedlemmarna. Det är politiken som svenska väljare saknar engagemang för och tilltro till. Det kan de inte klandras för.
Mer: SvD ledare, Per Gudmundson, Ekot,
Läs fler inlägg på portalerna NetRoots , Politometern och Intressant
