Det är ett par veckor kvar innan det är dags för Socialdemokraterna att visa korten. Alternativet till högerregeringens politik ska fram på bordet. Saker som hittills har varit korta rubriker i utspel ska nu konkretiseras och förses med kronor och ören och gärna vara infogad i en tydlig värderingsram med riktning framåt. När partiet ändå väljer att göra utspel på DN Debatt om den ofärdiga budgetmotionen krävs något extra för att få publicering och uppmärksamhet. Därför lanseras gårdagens artikel med den annars för politiken så främmande termen "affärsplan". Därför blev gårdagen också politiskt "het" på bland annat nätet om rubriken snarare än om innehållet. Höger- såväl som vänstersympatisörer recenserar begreppet snarare än det politiska innehållet.
Där gäller det att gå rätt framöver. En del socialdemokrater må internt småle och ha kul när arga motståndare och Svenska Dagbladets ledarsida rackar ner på utspelet. Andra partivänner reagerar med ilska från andra håller och menar att det gått för långt när partiet börjar använda näringslivsbegrepp. Med respekt för de reaktionerna kan jag ändå tycka att fokus behöver vara på det politiska innehållet och färdriktningen framåt, mer än på formen och en eventuell övertriangulerande retorik. Sverige behöver en ny politisk riktning som på allvar ta sikte på full sysselsättning och som bryter den utveckling vi ser nu med växande klyftor och massarbetslöshet. Sverige har också så många tillgångar och möjligheter som inte ska förslösas, som nu sker med Reinfeldt som regeringschef.
Man kan, som Ulf Bjereld eller Anna-Karin Hatt med rätta tycka illa om att affärsbegrepp smyger in i det som är politisk demokrati. Där är vi faktiskt inte bara"kunder" som passivt ska erbjudas politiska varor och tjänster utan vi är medaktörer, ja till och med samhällsbärare, var och en av oss. Det riktigt allvarliga blir om ramen "affärsplan" också kokar ner till ett politiskt innehåll som anpassas till den ganska smala grupp för vilket termen affärsplan är självklar. Men S-märkt politik behöver vara mycket mer offensiv än vad som kan förses med affärslivets begrepp. Värderingar som solidaritet och rättvisa får inte ses som "före detta", passé eller ute. Ingen annan politisk rörelse än arbetarrörelsen utgår från de viktiga ledorden för sin politik. Socialdemokratin både måste och kan visa ett eget, starkt självförtroende för att kunna bygga en bredare plattform för vägen ut ur krisen.
Den som såg Löfven, Jämtin, Damberg och Andersson i SvTs morgonsoffa igår kunde ändå känna ett visst mått av hopp inför den kommande S-motionen. Fokus ligger på skola och utbildning, forskning och investeringar, åtgärder för att stärka människor på arbetsmarknaden, innovationer och så en avslutande punkt där partiet markerar mot de växande klyftorna, för "fungerande välfärd och bra omställningsförsäkringar". Där manifesteras också jämställdheten och minskade inkomstskillnader mellan män och kvinnor som ett viktigt mål. De fyra gör bra insatser även om de med jämna mellanrum måste upprepa att förslagen ännu inte är färdigskrivna.
Hade inte ordet "affärsplan" fångat det breda intresset hos olika debattörer är det inte orimligt att en annan mening hade vållat större debatt. "Sverige behöver en regering som står upp för arbetande människors hopp, värderingar och intressen", heter det i artikeln. Det är förvisso inget nytt, inget direkt felaktigt utan tvärtom självklart. Det har säkert koppling till valanalyser av hur partiet har tappat stöd i de grupper som förvärvsarbetar och hur Reinfeldt samtidigt har lockat väljare med både tal om "arbetarparti" och genomförda skattelättnader för breda grupper.
Men socialdemokratins hela existensberättigande ligger i ett betydligt vidare resonemang än detta. Insikten att ett samhälle blir starkare om man håller ihop och om samhällsklyftor bekämpas. Övertygelsen om att just alla ska med på resan, inte bli kvarlämnade om man inte förmår springa tillräckligt snabbt. Vetskapen om att politiken behövs, särskilt för dem som står utanför. I Sverige finns redan ett parti som har markerat att den som inte jobbar är ganska ovälkommen som väljare. Fredrik Reinfeldt visade med tydlig hand i våras att det finns andra partier än Moderaterna för dem. Att svensk socialdemokrati skulle tänka i samma banor är förstås uteslutet. Helt uteslutet!
Mer: Socialdemokraternas hemsida, GP, Sydsvenskan, Dagens Arena, Ulf Bjereld, SvD, DN ledare, AB ledaren, Karin Pettersson,
Bloggar: Ett hjärta rött, Roger Berzell, Peter Högberg, Mikael Andersson, Peter Johansson, Johan Westerholm, Campaign Dossier, Göran Johansson, Martin Moberg,
Läs fler inlägg på portalerna NetRoots, Politometern och Intressant
