- Det är för många elever som lämnar grundskolan utan behörighet. Skolorna måste bli bättre på att ge elever som riskerar att halka efter bra stöd så snabbt som möjligt. Det är avgörande för att fler ska lyckas i grundskolan och kunna gå vidare till gymnasiet, säger Skolverkets generaldirektör Anna Ekström.
Så långt ett pressmeddelande från Skolverket som kom för drygt en vecka sedan. I dagens svenska skola klarar många elever inte målen därför att de får för lite resurser och stöd. Resultaten försämras och ger elever sämre förutsättningar inför framtiden. Segregationen och klyftorna mellan elever ökar.
I stället för besked om viktiga satsningar för att stärka eleverna får man ta del av tidningstexter som berättar om en annan utveckling. Alliansregeringen planerar att utvidga RUT-avdraget så att fler föräldrar som kan köpa läxhjälp till sina barn får göra ett avdrag för detta på skatten. Rätten till avdraget ska utvidgas också till gymnasiet. Samma skattepengar som kunde gå till stöd för elever under den vanliga skoldagen styrs om till elever vars föräldrar betalar för stödet.
Det är verkligen inte fel att föräldrar bryr sig om sina barn! Det måste vara tillåtet att investera i barns läxhjälp lika väl som föräldrar betalar träningskort till ishockey, ridlektioner eller gymnastiken. Det är inte det diskussionen bör handla om. Frågan är dels vilka prioriteringar politiken gör av skattepengar. Här är ännu ett område där skattepengar blir kapitalinsatser i företag i välfärdsbranschen som inte av egen kraft utan genom just skatter kan växa och bli lönsamma. Läxhjälpsföretaget My Acadamy har på fyra år ökad omsättningen från 2,1 till 40 miljoner, en ökning med 1.900 procent. Även här: Det är verkligen inte fel med nya och växande företag och lyckosamma företagare. Det är användningen av svenska folkets skattepengar som är fel och det är uteslutande politikens ansvar.
Man kan och bör ställa sig frågan: Vad är det för värderingar och tankar om samhället som har fött fram förslaget i allianspartiernas skallar? Det är tveklöst en vridning från höga ambitioner om en likvärdig skola, att stöd i skolan ska ges efter elevens behov och att det precis som all annan undervisning ska betalas av skatter till ett system som ställer krav på egeninsats genom en avgift.
Min känsla är att tankegångarna ligger i samma "härad" som när Reinfeldt talade om "välfärdsstaten som en omöjlig konstruktion". Tankegångarna från 1993 har nästan tjugo år senare gett oss försämringar i a-kassa och sjukförsäkring samtidigt som skatterna har sänkts mest för den som har mest. Klyftor mellan människor verkar inte längre ses som ett problem utan snarare som en drivkraft i samhället. Vilka är de nästa stegen i samhällsutvecklingen om de tankarna får styra? Jag kan inte låta bli att rysa.
Mer läsning: DN, Dagens Arena, Alliansfritt, Annarkia, Emil Högberg, Monica Green, Martin Moberg, Läs fler blogginlägg på portalerna NetRoots, Politometern och Intressant
