 |
| Foto: Martina Huber/ Regeringskansliet |
Avgår Reinfeldt innan valrörelsen inför valet 2014 startar på allvar? Ja, spekulationerna är igång. På DNs ledarsida skriver Peter Wolodarski om en svensk moderatledare som har suttit länge och som kanske inte riktigt har kraften och engagemanget att fortsätta leda sitt parti. För Reinfeldt är det ett knepigt val: Han kan vänta med avgången till efter valdagen, köra en sista valrörelse och då tvingas se sin reträtt i motgång och efter valförlust. Han kan lämna över redan före valet men då inställer sig frågan till vem? Anders Borg?
Det finns mycket som talar emot både Borg och Reinfeldts avgång. Alliansen må just nu vara inne i ett kris, en "falnad glöd" som Annie Lööf beskriver det, och med förestående krismöte i Småländska Maramö. De små allianspartierna känner sig undanskuffade av de stora Moderaterna och samtidigt visar mätningar av opinionen, som den senaste från Novus, att två av fyra allianspartier riskerar sina riksdagsplatser. Det behövs utrymme för profilering av sina respektive "varumärken" och det behövs leverans av reformer som partierna kan stoltsera med inför väljarna. Men trots allt är Alliansen det mest lyckade som borgerligheten har prövat. Det är Reinfeldt och Borgs skapelse. Det är knappast sannolikt att en ny, moderat partiledare skulle få ihop gänget på så kort tid och därtill vinna val. Reinfeldt sitter därför kvar.
Den 18 september öppnas riksdagen. Ska Reinfeldt vässa sitt lag före valrörelsen så är det nu förändringarna ska göras av regeringens sammansättning. Peter Johansson med bloggen Röda Berget spekulerar i en del förändringar. Man kan tänka sig två olika sätt att ombilda. Dels det Peter skriver om, som mer handlar om osynliga eller improduktiva statsråd. Det andra, och kanske mer sannolika att Reinfeldt önskar, är att stärka politiken genom statsrådsförändringar. Där finns vissa för honom olyckliga låsningar.
Moderaterna vill innerst inne stärka sin välfärdsprofil. Tillsammans med jobbfrågan är välfärden avgörande för valresultatet. Att stärka den idag svaga länken socialminister skulle vara en sådan förändring. Det är däremot politiskt omöjligt eftersom Kristdemokraterna har posten och inte kommer att skuffa undan Göran Hägglund. Samma läge gäller utbildningspolitiken, också viktig fråga för väljarna. Där är det Folkpartiet och Jan Björklund som har frågorna och så kommer det att förbli, trots att regeringen får stora problem när nu skolresultaten försämras. Jobbfrågan avgör valet. Där har Moderaterna redan idag kontroll över politiken för "arbetslinjen" med ett svidande misslyckande som resultat. Att sparka Hillevi Engström är en tänkbar åtgärd, även om Anders Borg och Reinfeldt själva genom senfärdighet och avsaknad av initiativ har hållit en alltför stram linje i politiken, som nu slår mot jobben.
I kombinationen mellan jobb och välfärd finns Ulf Kristersson som socialförsäkringsminister med ansvar för bland annat sjukförsäkringen. Internt är nog den politiken hyllad. Vi har sett hur aktiva moderater har gjort vågen och applåderat försämringarna. Men Reinfeldt kan inte bortse från att hans allians kan ha tappat riksdagsmajoriteten på att sjukförsäkringen dök upp i förra valrörelsens slutskede. "Inte en gång till" är en tänkbar slutsats och att det leder till att den som utåt symboliserar sjukförsäkringen får andra uppgifter framöver.
Trygghet, brott och straff är ett annat moderat favoritområde. Man kan inte säga att det har varit högst upp på dagordningen. Däremot är det en fråga som partiet måste och vill ha förtroende i. När Reinfeldt medverkade i Ekots lördagsintervju i juni pressades han hårt om polisens bristande effektivitet. Möjligtvis fler poliser men färre lösta brott. Att den frågan seglar upp i valrörelsen som ännu en belastning för Alliansen lär man inte ha råd med. Kanske får Beatrice Ask kliva åt sidan till förmån för någon mer entusiastisk företrädare?
I övrigt kan man spekulera i kombinationer av att öka regeringens synlighet och att markera på politiskt viktiga områden. Peter Johanssons avslutande ord får därför ingå i mina gissningar också:
"Mitt tips är att Nyamko Sabuni, Stefan Attefall ,Ewa Björling och Lena Adelsohn-Liljeroth sparken. Bubblare är Maria Larsson, Beatrice Ask och Carl Bildt." Där gör jag själv en reservation: Trots Lundin Oil och Saudifrågan tror jag inte att Bildt lämnar in, om han nu själv inte önskar det. Han är populär, har intern pondus och syns i medierna. Kriser tycks dessutom rinna av honom och därför gör nog Reinfeldt en "lättare" krisbedömning när det gäller Carl Bildt. Sanningen om regeringsombildning eller ej får vi direkt av Fredrik Reinfeldt den 18 september. Där ska också en regeringsförklaring för det kommande året läsas upp, ett intressant dokument det också.
Läs fler inlägg på portalerna NetRoots, Politometern och Intressant
