Just nu är svensk politik inne i ett skede då det vaknar till liv efter sommaren. Det "avslöjanden" om reformer i den kommande budgeten som Alliansens partiledare har släppt under veckan, har inte påverkat dagens mätning. Där finns satsningar som enligt Anders Borg kan handla om 23 miljarder, ett utrymme som inte finns egentligen enligt Ekonomistyrningsverket. Men aviserade satsningar på infrastruktur, jobbinsatser för unga och Norrbottens järnvägssystem kan signalera framtidsinvesteringar som påverkar väljarnas syn på Allianspartierna positivt.
Det kommer svar från oppositionen i form av egna budgetförslag. Där framgår (förhoppningsvis) skillnaderna mellan de politiska alternativen ännu tydligare för väljarna. Jobbfrågan är det stora stridsområdet och där möter Alliansen nu intern kritik för det handfallna och tillbakalutade sättet att hantera arbetslösheten. I går sågade förre arbetsmarknadsminister Littorin den så förhatliga åtgärden FAS 3. Att Reinfeldt i det sammanhanget, sex år efter sitt makttillträdande, låter som om han först nu har upptäckt ungdomsarbetslöshet är en obehaglig illustration av ett felaktigt fokus i regeringsbyggnaderna.
Löftena var "bryta utanförskapet" men utanförskapet och bidragsberoendet växter. På Facebook skriver LOs välfärdsutredare Kjell Rautio:
Vuxna över 18 år med långvarigt försörjningsstöd, i tio månader eller längre, blir fler i hela landet. Från drygt 84 000 personer 2006, då det låg som lägst, till närmare 110 000 förra året, enligt Socialstyrelsen. Detta är en ökning på ca 30 procent. Detta borde bekymmra fler.Vid sidan av jobbpolitiken är trovärdigheten i den ekonomiska politiken och välfärdsfrågorna avgörande för väljarnas val av parti. Det finns ingenting som tyder på att valet 2014 blir annorlunda ur det perspektivet. Frågan i topp var i Vallokalsundersökningen 2010 skolfrågorna. Där får regeringen och inte minst Folkpartiet och Jan Björklund idag en rejäl bakläxa av Sveriges lärare. Lärarnas tidning berättar att 59 procent av lärarna tycker att arbetssituationen har försämrats med Alliansen. Det är låga betyg för regeringens skolpolitik.
Har Socialdemokraterna svar på de frågor väljarna ställer om alternativet? Kommer politiken att ta sikte på att bryta de växande klyftorna i samhället? Blir det några som helst satsningar på de idag usla ersättningarna i sjuk- och arbetslöshetsförsäkringarna? Och kan socialdemokratin prestera tydliga och skarpa förslag om hur elever kan få bättre stöd, om hur sjukvården bättre kan möta patienternas ohälsa och om hur kvalitet kan stärkas i äldrevården? Jag hoppas och jag utgår från det men det finns ett steg till att ta och det handlar om politikens utgångspunkter.
I ett Sverige där många har sett ett större utrymme i plånboken efter de sänkta skatterna växer också den grupp som har det sämre. Den gruppen är knappast i majoritet i väljarkåren. De kommer aldrig själva att kunna avgöra politikens inriktning. De är helt beroende av att andra väljare känner solidaritet och är beredda att också rösta för att samhällsutvecklingen ska gå i den riktningen. Det är lite av Sveriges själ, det där med solidaritet, rättvisa och sammanhållning. Det har högerregeringen haft en bestämd önskan att slå sönder.
Socialdemokratin måste vara tydlig om viljan om en annan färdriktning, om en politik som håller ihop, som bygger på solidaritet både utanför och innanför Sveriges gränser och som bärs upp av ett grönt folkhem som vision. Arbete, trygghet, rättvisa och solidaritet kanske är "floskler" för en del. För de Nya Moderaterna är det retorik som kan ge några fler röster. För andra är det begrepp som betyder stora skillnader i vardagen, som avgör hushållsekonomin och som påverkar barnens framtid och möjligheter. Politik är sannerligen mycket mer och mycket allvarligare än opinionsmätningar.
Fler som bloggar: Röda Berget och Martin Moberg om Fas 3,
Läs fler inlägg på portalerna NetRoots, Politometern och Intressant
