Regnet vräkte ner över Vasaparken i Stockholm och Stefan Löfven skulle leverera besked om Socialdemokraternas politik och färdväg framåt. Dagen efter talet skriver Svenska Dagbladets PJ Anders Linder en ledare som talar om att "Reinfeldt har fått en värdig utmanare". Talet har fått ledarskribent Linder på "gott humör". Sverige har, menar han, fått chans att präglas av en vettig debatt. Han syftar på Löfvens fokus på jobb, utbildning och svenska företags konkurrenskraft.
Talet började med internationellt perspektiv där läget i Syren berördes. Det gled över till tal om Sverige och en ung generations förutsättningar i en globaliserad ekonomi och om ett Sverige i en omvärld med allt tuffare konkurrens. Löfven talade sedan om Stockholmsregionens villkor och utmaningar. "Vi behöver ett Stockholm som fungerar. Vi behöver bygga bort bostadsbristen, färdigställa Förbifart Stockholm och bygga tunnelbana både till Nacka och till Nya Karolinska". Ett starkt fokus i talet var åtgärder mot ungdomsarbetslösheten där utbildningsinsatser betonades. Skolan ska förbättras med de tre ledorden "Lärarna – likvärdigheten – långsiktigheten."
Löfven påminde om att utbildning, infrastruktur, forskning och företagande är sådant som stärker oss i den globala ekonomin. Det är det som skapar jobb i Sverige! Där nämnde han också förslaget att slopa den andra sjuklöneveckan för företag. Talets avslutning kändes nästan som en känga åt de som talar med förakt om kultur, och som har svårt att de dess värde för samhället. Astrid Lindgren togs som exempel på ”Allt stort som skedde i världen skedde först i någon människas fantasi. "Politikens uppgift är att skapa en brygga från individens tanke till samhällets verklighet, och göra den möjlig. Och vi vet redan idag vad som behöver göras." Som en sammanfattning bands politiken ihop till en linje: Att bygga ett ekologiskt, ekonomiskt och socialt hållbart samhälle. Där kom också det nya begrepp som Löfven hade i Almedalstalet. Om det socialdemokratiska målet att skapa en "hållbar frihet".
Möjligtvis blev en eller annan lyssnare besviken. Löfven gav sig inte in i resonemang om de frågor som en del medier "lanserat" som "nödvändiga" frågor att ge svar på, som regeringsfrågan, vinster i välfärd eller skatter. Det där är, tänkte jag på hemvägen från Vasaparken, som en bussresa. Jag vet att jag ska ta mig från Stockholms city. Jag vet vart jag vill, i mitt fall Huddinge. Jag vet olika resalternativ och jag kan olika vägsträckningar. Jag väljer att åka den röda SL-bussen men skulle någon fråga mig om alla hållplatser mellan Högdalen och Huddinge skulle jag dock gå bet. Det är målet och riktningen som avgör, för mig i alla fall, och jag vet att hållplatserna för det mesta ligger i den färdriktning jag önskar. I så motto höll verkligen Löfvens tal. De enskilda posterna, hållplatserna, på varje samhällsområde, kommer att konkretiseras framöver, ett första steg i höstbudgetmotionen.
Visst kunde Stefan Löfven haft ett större fokus på välfärdens brister, på jämställdhet eller på de klyftor som nu växer i Sverige. Han kunde ha talat mer om arbetslivets brister, om otrygga anställningar och annat. Men det är lite som DN:s ledare inleds med idag. Löfven behöver inte "skaffa sig meriter" i frågor om facklig kamp. Löfven behöver inte bekräfta att han "förstår vanligt folk" och löntagarnas vardag. Det ligger som en självklar grund när den före detta IF Metall-ordföranden talar. Det är inte etiketterna eller retoriken som är viktigast utan samhällsförändringen och att åstadkomma resultat i människors vardag. PJ Anders Linder har helt rätt. Löfven är verkligen en värdig motståndare och utmanare till Reinfeldt om statsministerposten och om uppdraget att leda Sverige.
Mer: Ekot, AB-ledaren,
Fler: Ulf Bjereld, Markus Mattila,
Läs fler inlägg på portalerna NetRoots , Politometern och Intressant
