Jag har en dröm. Den handlar om varje människas möjligheter till ett gott liv. Där är en trygg omsorg, en skola som ger den bästa grunden för livet och en bra, tillgänglig och förebyggande hälso- och sjukvård centrala delar. Ska min och andras drömmar om denna utvecklade välfärd bli verklig så behöver mer göras. Vi är långt ifrån färdiga med välfärden. Trots ambitioner om jämlikhet och om vård och omsorg efter behov ser vi dagligen att brister finns. Trots ambitioner om en skola för alla så förstärks segregationen och många elever klarar inte målen. Det har många förklaringar men en är att elever inte får det stöd de borde ha rätt till. När jag vill veta hur vi gör för att nå dessa välfärdsdrömmar, när jag söker svar på hur politiken vill angripa problemen, möts jag ofta i dessa dagar av en ganska ensidig och förenklad välfärdsdebatt. "Ska privata företag få plocka ut vinster"? Det verkar ha blivit den välfärdspolitiska kärnfrågan. Den är oerhört viktig men långt ifrån allt!
I ett Sverige där skolans resultat försämras borde det vara fokus. I ett Sverige med generellt bättre folkhälsa men med växande ohälsoklyftor borde vårdens resurser fördelas mer, inte mindre, med hänsyn till det. I ett Sverige med stora framtida behov av resurser och allt mindre utrymme för skattehöjningar torde ett nytt inslag i välfärden, krav på vinster, snarare bli en börda.
Det finns också inslag i välfärden som ger mig rysningar och som illustrerar värderingar som jag inte vill ha i vård, omsorg och skola. Ett exempel kom från företaget Legevisitten, en stor vårdgivare i Stockholms läns landsting. I ett brev till landstinget krävde man förtida upphörande av ett vårdavtal. Skälet var att patienterna som listats på vårdcentralen var alltför gamla och sjuka. Så skrev man, och hänvisade till att andra vårdcentraler kunde ta över patienterna. Jag vill inte ha aktörer i svensk välfärd som inte är beredda att ta ansvar för helheten. Jag vill inte ha vårdgivare eller skolor som för att skapa så höga marginaler som möjligt för sina ägare skickar över de tyngsta patienterna eller de elever som behöver extra resurser till andra. Då har man inte kvalificerat sig för att verka i mitt välfärdssystem.
Det syfte man har med debatten är viktigt. Ursprunget till utvecklingen med fler privata alternativ och till vinstuttagen i välfärdsverksamheter går att spåra till en målmedveten beställning från näringslivet att öppna upp välfärdssektorn. Drömmar har säkert funnits längre än så men den målmedvetna opinionsbildningen för att få politiken "med på tåget" startade på allvar på 70-talet. En av aktörerna i detta var Peje Emilsson, då på Kreab, och nu ägare till en av de största aktörerna på privat välfärdsmarknad, just Magnora med bland annat Kunskapsskolan i "portföljen".
Kanske Peje Emilsson själv, trots allt, har börjat fundera på utveckling. "För höga vinster leder till minskad legitimitet", säger han i en intervju med SvD. Med Emilssons egna utgångspunkter borde därför ramen för debatten kunna snävas in. Det finns ända in i "direktörsrummen" på privata välfärdsmarknader synen att vinster inte kan vara för höga. Man kan diskutera när dessa nivåer är nådda. En illustration är kanske en SCB-uppgift som jag läste i ett riksdagsprotokoll. "Enligt SCB var avkastningen på totalt kapital för de offentligt finansierade företagen inom vård, skola och omsorg 15 procent 2009, att jämföra med genomsnittet för alla företag, som låg på 8 procent."
I kretsar som politiskt står "till höger" finns också en växande insikt om hur utvecklingen har gått i Sverige. Även DN skriver om Sverige som "extremt". Tidningen Expressen har krönikor om att vinster inte hör hemma i skolan. Kända "icke-socialistiska" debattörer som Göran Rosenberg lyfter faror och problem såväl som PC Jersild och sjukvården. Forskare återkommer med beskrivningar av hur vinstintressen i vården slår mot dem med störst behov. Inge Axelsson vid Mittuniversitetet berättar till och med om forskning som visar på högre dödstal i vård med vinstkrav än i non-profit-driven vård. Det är inte rimligt att alla dessa åsikter och kunskaper slås undan med enkla retoriska paroller som "rätt att välja". En reglering av hur resurser används i välfärden rycker inte bort möjligheterna att organisera verksamheterna med valfrihet som utgångspunkt, vare sig inom kommunala eller non-profitverksamheter. Sådana argument är inte trovärdiga.
Politiker och andra har en självklar rätt att driva frågor enligt sina intressen och ställningstaganden. Det kan ingen ta ifrån dem. Men det är högst rimligt att känna till en utgångspunkt: Folk till stor del motståndare till vinster i välfärdssektorer. "Mer än sex av tio alliansväljare" är motståndare. Oavsett om man själv är "för" eller "emot" är det ganska tydligt att svenska folket har en tydlig uppfattning. Den kan man inte undgå att förhålla sig till.
Politiken ska förvalta skattepengarna och prioritera. Politiken ska sätta kvalitetskrav och utvärdera. Det måste göras oavsett vem som driver vård, skola eller omsorg. Politiken måste då lägga kraften också på hur de egna verksamheterna fungerar och sätta höga krav och mål för egenregin. Men politiken har inte uppgiften att med skattepengar stimulera framväxten av välfärdsföretag genom att skattepengar avsätts till vinstutdelning. Privat affärsverksamhet har ingen självklar dragningsrätt på skattepengar. Ibland kan man få intryck av att det är så.
För mig är dock inte vinsten som sådan problemet. Alltför många verksamheter har under åren haft det motsatta, med underskott som tvingat fram nedskärningar i välfärden. Däremot är det faktum att varje skattekrona som går till annat än det som avsetts innebär att någon eller några elever inte får det stöd de borde har rätt till. Patienter som borde ha en snabbare behandling men som får vänta. Avgifter som borde kunna sänkas men som i stället höjs. Äldre som borde kunna få mer tid för promenader men som inte får det därför att personalstyrkan hålls nere för att skapa vinstmarginaler.
Om nu "vinstförbud" är den tekniskt bästa vägen kommer säkert att diskuteras framöver, även i den ganska breda grupp "debattörer" som i grunden är motståndare till att skattemedel går till att förgylla privata balansräkningar. Överskott (vinst) kan ju användas för att kommande år utveckla en verksamhet. Med krav på att överskott återförs till verksamheterna finns i realiteten rimligen ett de facto-förbud och en styrning av skattepengar till det de är avsedda för.
Sen var det frågan: Finns en skillnad mellan att å ena sidan tycka illa om, hata, avsky eller kanske tycka mindre bra om vinster i välfärden och å andra sidan ha ansvar för skola, vård och omsorg där en rad aktörer redan är etablerade? Är ens praktiskt möjligt att i de delar av landet där privat verksamhet är mer etablerad hantera effekterna av de nya spelregler som ett vinstförbud faktiskt innebär? Hur hanteras de juridiska frågorna om det finns långsiktiga avtal? Skadestånd? Och verkligen inte minst:
Hur svarar politiken alla dem som har barn i fristående skolor, sina föräldrar på privat äldreboende eller själva väljer en privat aktör, exempelvis vårdcentral, därför att man upplever att kvaliteten är bättre? Eller komplicerar jag för mycket? Är det så enkelt att klubbslaget om vinstförbud kan falla?
Debatten kommer att fortsätta. Har du tankar om det här, skriv gärna i mitt kommentarsfält till den här bloggposten.
Fler som skriver:
- Ylva Johansson med blogginlägg.
- Piteå-tidningen; bl.a LOs Tobias Baudin om stopp för orimliga vinstuttag.,
- Dagens Arena om debatten om vinster.
- DN Debatt. Widar Andersson,
- LO-bloggen, Kjell Rautio med replik till PJ Anders Linder, SvD.
- Tomas Rudin (S) om offentlighetsprincip som följer skattemedlen.
-
Läs fler artiklar från SvD om vinster i välfärden.
- to 7 jun ”Sämre resultat är inte friskolornas fel”
- to 7 jun ”Fria skolvalet sänker resultaten”
- on 6 jun ”Olyckligt MP- förslag”
- ti 5 jun ”De idéburna behöver utvecklas”
- må 4 jun ”Vinsten får aldrig vara syftet”
- lö 2 jun ”Vi behöver ta fram bättre regler”
- fr 1 jun ”Behoven bör styra”
- fr 1 jun ”Vinst skapar drivkraft till förbättringar”
- må 28 maj ”Avsluta kriget om vinster i välfärden”
Intressant Läs även andra bloggares åsikter om <a href="http://bloggar.se/om/politik" rel="tag">politik</a>, <a href="http://bloggar.se/om/vinster" rel="tag">vinster</a>, <a href="http://bloggar.se/om/v%E4lf%E4rden" rel="tag">välfärden</a>, <a href="http://bloggar.se/om/socialdemokraterna" rel="tag">socialdemokraterna</a>, <a href="http://bloggar.se/om/LO" rel="tag">LO</a>, <a href="http://bloggar.se/om/skola" rel="tag">skola</a>, <a href="http://bloggar.se/om/v%E5rd" rel="tag">vård</a>, <a href="http://bloggar.se/om/omsorg" rel="tag">omsorg</a>, <a href="http://bloggar.se/om/sjukv%E5rd" rel="tag">sjukvård</a>, <a href="http://bloggar.se/om/" rel="tag"></a>
