Bakgrunden till LO / Svenskt Näringslivs artikel är kravet på långsiktighet i politiken om Sverige ska kunna stärka sin position som tillväxt- och välfärdsnation. Utbildningspolitiken lyfts fram som ett nyckelområde, också yrkesutbildning och sådant som underlättar omställning och omskolning. Forskning, infrastrukturinvesteringar, bostadsbyggandet och miljö och energipolitiken tas upp som exempel på angelägna samarbetsområden. I ett kort stycke nämnder de två organisationerna också vikten av att förbättra villkoren för såväl enskilda anställda som företag när det gäller att hantera omställningar på arbetsmarknaden. Där har parterna ett stort ansvar, säger man.
Jag minns en forskningsrapport från 90-talet,, "Konsten att vinna ett val". I den drar Anders Håkansson slutsatsen att man ska "samarbeta i majoritet och opponera i opposition" om man ska nå framgångar i politiken. Visst stämmer det också med en del försök från Reinfelds sida om att mer framställa sig som en "ny Tage Erlander" än som stridbar moderatledare. Frågan är om det, trots detta, inte är Stefan Löfven, oppositionsledaren, som redan har prövat de mest seriösa stegen att möta kravet från arbetsmarknadens parter? En mening ur talet i Almedalen från i juli får symbolisera det.
"Trots att alla aktörer inte alltid har exakt samma intressen, har vi ofta samma mål. Och om vi ersätter visionslösheten med vilja, särintressen med samarbete, så finns det få saker vi inte kan göra tillsammans. Sverige är ett litet land, men om vi samarbetar är vi ett väldigt starkt land."
Det är nog tyvärr på den "andra sidan" som svårigheterna ligger att nå breda överenskommelser. Just nu sitter regeringspartierna och förhandlar om budgetposter, alla med sina egna önskemål och krav. Annie Lööf ställde till med oreda och osäkerhet genom att tala om en allians där "glöden har falnat" och med inbjudan till något som kan beskrivas som krissamtal. Reinfeldt tackade ja och talade om gemensamt idéprogram som Göran Hägglund tackade nej till. Det och det faktum att vi närmar oss val talar möjligen emot alla drömmar om enighet över blockgränsen. Dörrar har stängts förut av Reinfeldt i långsiktiga frågor, som om energipolitiken.
Behovet är stort av långsiktiga spelregler, av utrymme för långsiktiga investeringar som inte brytas av maktskiften och av ett klimat där Sverige som nation får bättre förutsättningar därför att vi samarbetar. Det förtar inte behovet av att politiska vägval och skillnader lyfts fram i sakfrågor inför väljarna. Samarbete i strategiska frågor bryter inte ideologiska meningsmotsättningar mellan partierna. Blocköverskridande samtal och överenskommelser kommer inte att "ställa in" den politiska kampen om att styra Sverige och nationens kommuner och landsting. Men det finns områden där vinnarna är många om man håller ihop. Där har LOs Ingela Edlund och Svenskt Näringslivs Annika Lundius en viktig poäng med dagens debattinlägg.
Läs fler inlägg på portalerna NetRoots och Politometern
