Så sent som i gårdagens nyhetsflöde uppmärksammades bristen på studentbostäder. I ABCs nyheter blir både krisen för studenterna tydlig precis som hur bostadsbristen måste betecknas som ett direkt brott mot vallöften som har getts till väljarna. Alliansen i Stockholm lovade 4.400 nya studentlägenheter. Hittills har 86 byggts. I ABCs repotage erkänns misslyckandet av Sten Nordin, medan hans "underlydande borgarråd Joakim Larsson försöker släta över något mer i den efterföljande utfrågningen. I regionen finns 80 000 studenter men bara 12 600 studentbostäder.
Nu är bostadsbrist inget som enbart slår mot studenter. Efterfrågan finns av hyresrätter till en rimlig hyra men av outgrundliga anledningar prioriteras inte byggandet av sådana när planerna görs upp i länets kommunalhus. Undantag möjligen för kommuner med en S-ledning, som Sigtuna. Bristen på vilja och handlingskraft gör att Handelskammaren i sin konjunkturbarometer redovisar en kraftig försämring av sektorns aktiviteter och kräver politiska initiativ. Samtidigt som det sker kommer rapporter om hur den renovering och upprustning av miljonprogrammet som S-regeringen tog upp som en viktig prioritering inom bostadspolitiken verkar ha lagts i malpåse.
Ska fler studentbostäder byggas, ska försörjningen av bostäder i stort kunna tillgodoses och ska renoveringen av redan befintliga bostadsområden ta fart så behövs en aktiv bostadspolitik. I det läget styrs vårt land av en alliansregering som har presenterat en ny "reform". Du ska få avdrag på skatten om du har en stor bostad och är beredd att hyra ut delar av den". Det är alltför ynkligt.
Det finns en rad förklaringar till haveriet som börjar redan vid bristen på planering och brist på vilja att prioritera alla upplåtelseformer. Det handlar om skevheter i skattebelastning, möjligen om en ovilja från aktörer att ta ansvar för långsiktig förvaltning av bostäder men också om effekter av en ideologisk bortrensning av stödet till byggande av exempelvis hyresrätter och studentbostäder. Det saknas, enligt min mening, hållbara argument och trovärdig forskning som styrker att den nuvarande inriktningen av politiken skapar förutsättningar för byggandet. Däremot finns erfarenheter av motsatsen: vi vet att tidigare investeringsstöd till hyresrätter och studentbostäder hade en positiv effekt. Boverkets uppföljningar talar om att utan investeringsstöd under åren 1993 till 2004 så hade högst en tredjedel av bostäderna byggts utan stöd. Även om nyare former av stimulanser inte kommer att ha exakt samma utformning nu som då måste ändå erfarenheterna tas tillvara. Så görs inte.
Bostäder och bostadsbyggande är viktigt för att människors liv ska funka och för att studenter ska kunna plugga. Det går också, som Klas Eklund med flera gör i dagens SvD Brännpunkt, att lyfta det till ett större perspektiv. I en artikel om hur regeringen bör vakna upp och utarbeta en ny innovationspolitik för Sverige nämns också en modern bostadspolitik som angelägen, en sedan tidigare välkänd sak men bra att betona i det sammanhanget. Sveket i bostadspolitiken slår således inte bara mot enskilda i deras roll som drömmande konsumenter av bostadstjänster. Det slår också mot tillväxt och därmed jobb, inte minst i storstäderna. Så kan vi inte ha det.
Mer: SvD,
Läs fler inlägg på portalerna NetRoots och Politometern
Intressant Läs även andra bloggares åsikter om <a href="http://bloggar.se/om/politik" rel="tag">politik</a>, <a href="http://bloggar.se/om/bostadspolitik" rel="tag">bostadspolitik</a>, <a href="http://bloggar.se/om/stefan+attefall" rel="tag">stefan attefall</a>, <a href="http://bloggar.se/om/tillv%E4xt" rel="tag">tillväxt</a>, <a href="http://bloggar.se/om/innovationer" rel="tag">innovationer</a>, <a href="http://bloggar.se/om/regeringen" rel="tag">regeringen</a>, <a href="http://bloggar.se/om/stockholm" rel="tag">stockholm</a>, <a href="http://bloggar.se/om/" rel="tag"></a>
