Sommartal av Socialdemokraternas Stefan Löfven i Vasaparken, Stockholm samma dag som partiet noterar en kraftig nedgång i SIFO:s opinionsmätning. Det är från en hög nivå, ned till acceptabla 34,3 procent. Men det är samtidigt en signal från väljarna, som verkar känna en osäkerhet om politikens inriktning framöver. Däremot kan mätningen inte tolkas som att väljarna i valet mellan Allians och de tidigare "Rödgröna" skulle föredra Reinfeldts regeringspartier. (S) nedgång verkar mer bero på att väljarna går till "Soffan", de osäkra" och till Vänsterpartiet och Miljöpartiet. De "rödgröna får i mätningen 50,4 procent mot Alliansens 42,7.
Samtidigt är det ännu en mätning där Kristdemokraterna hamnar under spärren till riksdagen med 3,4 procent och en nedgång på 0,5 procent. Centerpartiet, som ju fått tala mer om fester i Regeringskansliet än politik, rör sig också nedåt spärren och får 4,6 procent. (M) landar på 28,5 och Fp på 6,2. Allianspartierna är redan i dag i minoritet i Sveriges riksdag. Blir dagens mätning valresultatet 2014 så avgår Reinfeldt och befinner sig då i det dilemma han försöker spela ut mot oppositionen. "Hur ser er regering ut?"
Socialdemokratins väg framåt och uppåt har avgjorts av partiledarbyte men sannolikt också på att människor delar partiets värderingar om samhället. Det är en bra grund att bygga vidare på. Men partiet får passa sig för att låsas in i interna diskussioner snarare än att utveckla politiken i dialog med väljarna. Det finns alltid en risk i att oppositionsrollen avtar om valet närmar sig och opinionen är till fördel. "Ansvar" är ett nyckelbegrepp i politiken och det är omöjligt att vinna val om det inte är kännetecken hos väljarna. Men risken finns för en alltför tidig växling av roller: Att Socialdemokraterna som är i opposition går till val som ett regeringsparti, medan Reinfeldt som är ansvarig och har makten framställer sig och sitt parti som i opposition mot samhällsproblem och på något sätt mot sig själv.
Socialdemokratin behöver budskap som möter de människor upplever som stora samhällsproblem och kräver politiska svar om. Jobben, forskning, infrastruktur, skolan, sjukvården, bostadsbyggandet, miljö och klimat. Men också större helheter, som hur de växande klyftorna ska brytas och hur stärker vi samhällets trygghetsnät för människor som blir sjuka eller arbetslösa?. Här finns inte bara möjligheter till bra politik i sakfrågor. Det ger också stora möjligheter att visa skillnader i politiken, en helt avgörande sak inför val. I jobbfrågan är det efter Reinfeldtregeringens misslyckanden med jobben en ren straffspark.
Då behövs mer än hittills. (S) borde på flera områden ha gjort på samma sätt som LO gör om jobben. Sätta målet högt, full sysselsättning. Erkänna att allt inte har varit bra och effektivt tidigare. Och därefter i öppen dialog med andra mejsla fram konkreta steg mot målet. På samma sätt kan inte "vinster i välfärden" vara den enda välfärdsfrågan som diskuteras! Viktig, men risken finns att man tappar fokus på själva utvecklingen av välfärden. Vi borde sätta höga mål om en skola där alla elever klarar målen och får stöd efter sina förutsättningar. Hur ska den konkreta vägen dit gå? Väljarna förefaller vara öppna och beredda att lyssna på en socialdemokrati som har besked att ge. Om sådant hoppas jag att Stefan Löfven talar idag.
Mer: SvD, SvD-ledare, DN, AB, Karin Pettersson, Ekot,
Läs också: Peter Högberg, Göran Johansson, Martin Moberg, Röda Berget,
Läs fler inlägg på portalerna NetRoots, Politometern och Intressant
