Rätten till sjukvård kräver förstås pengar

Det finns en skillnad mellan de olika politiska "arenor" där jag är aktiv. I kommunen är det så självklart att man ska möta och bygga ut människors behov av service i takt med att fler flyttar in. Därför betecknas de pengar som krävs för att bygga ut verksamheter som "volymökningar". Här kan politiker sannerligen inte skryta över att man möter nya invånares behov. Det är en självklarhet.

Vänder jag däremot blicken mot landstingsvärlden är bilden och traditionerna motsatta. Här finns tydligen en vana att beskriva varendra krona som "satsning". Inte bara för att täcka prisökningar, inte bara i det som handlar om att bygga ut för fler invånare: också som i DN i dag där man på debattsidan "drar upp" hela sjukvårdsbudgeten om 47 miljarder som en "satsning".

Men visst. Att nu avsätta pengar för fler vårdplatser i Stockholm är nödvändigt. Brister på detta har resulterat i vitesförelägganden och myndighetsingripanden. Patientsäkerheten har riskerats i vårdplatsbristens spår. Därför är satsningar på detta oerhört välkommet och viktigt. Vi bygger ett nytt sjukhus. Nya Karolinska. Det har under lång tid varit klart, däremot inte vad sjukhuset ska göra. En orimlig passivitet av oss som ska hålla i pengarna och styra vården. Dessutom kan man fråga sig varför det platsantal för sjukhuset, ungefär 600, möjligtvis ska vara utgångspunkten? Det borde vara vårdens innehåll. De märkliga turerna och frånvaron av politisk styrning gör nu att läkare och annan profession börjar gräla öppet om hur pengar ska fördelas och vad vården ska göra och var. Detta har bla de regionala teve-nyheterna visat i dagarna..

En sak saknas möjligen. Det talas ibland om en "jämlik vård" och om "vård efter behov. DN:s ledare väcker frågan men gör det på ett för borgerligheten enklare tema: Det ska vara rättvist mellan landsting. Vården ska ges till att efter behov oavsett var i landet man bor, även om det i det ligger självklarheter som att varje liten plätt av Sverige inte kan ha ett universitetssjukhus....För alliansens sjukvårdspolitiker har alltid jämförelsen mellan landsting varit viktig för att få en politisk kontrast mellan S och M-landsting...

Men vård efter behov och en prioritering av vårdresurser utifrån befolkningens sjuklighet och därmed behov är inte självklar inom landsting. I borgerlighetens Stockholm har landstingspolitikerna verkligen tagit kampen för sitt vårdval där det mesta utan behovet verkar kunna styra vårdens resurser, inte minst vårdgivarens önskemål om att ha sin mottagning på en viss plats i regionen. Om detta saknar jag något från de borgerliga...också i dagens DN-skrytartikel, som Dag Larssson som träffande beskriver den.

Läs fler inlägg på portalerna NetRoots och Politometern
Intressant Läs även andra bloggares åsikter om politik, sjukvård, filippa reinfeldt, stockholms länss landsting