Politik handlar inte om att vilja, utan om att välja mellan det omöjliga och det obehagliga. Så skaldade John Kenneth Galbraithe om politikens villkor. Nu handlar väl politik också om att vilja men han sätter fingret på något viktigt: Politiken kan inte bara syssla med det behagliga och goda utan måste utgå från verkligheten som den är och ser ut. Idag ska socialdemokratiska partiet välja en ny ordförande som får till huvuduppgift att staka ut vägen till framtiden för partiet. Det är en uppgift som aldrig tidigare varit så svår som idag då många olika viljor och verklighetssyn ska svetsas samman till en helhet som ånyo ska ligga till grund för Sveriges utveckling under många år.
Kravet på Håkan Juholt är att samla både de som drömmer sig tillbaka till 70-talet, som vill känna igen partiet som något absolut och oföränderligt, med de som vill förnya politiken för att göra oss relevanta i dagens samhälle och adressera dagen problem. Hur denna Gordiska knut ska lösas återstår att se men det är dags att både se bakåt och framåt för att skapa en berättelse om Sverige och framtiden.
Som jag ser det kan den socialdemokratiska ideologin sammanfattas i tre ord; frihet, jämlikhet och broderskap. Dessa tre begrepp har genom årens lopp fyllts med praktisk politik som avspeglats tidens problem och rörelse. Två stora epoker kan jag skönja i den svenska socialdemokratins historia där politiska teman utvecklats av de tre ideologiska grundsatserna:
Den första vågens politik kan kallas: Bort med förtrycket. Politikens huvuduppgift var att befria arbetaren och medborgaren från det förtryck och ofrihet som 1800-talets Sverige erbjöd. Allmän och lika rösträtt, 8-timmars arbetsdag var tydliga frihetskrav. Jämlikheten drevs genom att kräva att alla skulle vara lika inför lagen och krav på lika behandling av människor på arbetsplatserna genom införande av kollektivavtal. Broderskapet - eller solidariteten som det numera kallas - fick sina första genombrott genom att fackföreningarna tillskapade, sjukkassor, begravningshjälp m.m.
Den andra vågens politik benämner jag: Folkhemmet. Fokus flyttades från frihet från till frihet till. Med minskat förtryck kunde människans positiva utveckling sättas i första rummet. Friheten ökades genom utbyggnad av utbildning, byggandet av bostäder. Jämlikheten ökades genom att satsa på sjukvård och en livscykelomfördelande välfärdspolitik. Broderskapet stärktes genom tillskapandet av gemensamma angelägenheter som Folkets hus, ABF, arbetsskadeförsäkringar och mycket mer.
Det är nu dag att inleda den tredje vågens politik baserat på våra tre ideologiska grundbegrepp. Hur ska den se ut? Mitt bidrag lyder som följer. Friheten är lika viktig idag som någonsin förr, vi lever i ett samhälle som får allt fler subkulturer och som i förlängningen inte kommer att ha en homogen monokultur. Därför måste vårt politiska uppdrag vara att skapa frihet för alla människor att själva välja livsmål och livsstil. Det betyder ett bejakande av skillnader istället för att sträva efter likhet. De gemensamma åtagandena i samhället utgör en förutsättning för alla människor rätt och möjlighet att själva välja liv. Vi måste göra oss av med viljan att styra hur livet ska användas och försöka påtvinga andra vår egen livsstil via skattesystemet och andra påbud.
Medborgarskapet måste återupprättas och kategoritänkandet måste avskaffas för att kunna öka jämlikheten mellan människor. Att skapa särlösningar med lagar, bidrag och ombudsmän för olika minoritetsgrupper är en återvändsgränd som urholkar det gemensamma vardagsrummet och på sikt solidariteten i ett samhälle.
Nya välfärdsbehov har uppstått och har åsidosatts under många år. Trygghetslagarna ger litet skydd numera när företag och arbetsplatser uppstår och försvinner i snabb takt. Behovet av omställning och kompetensutveckling borde istället stå i centrum för en politik för både ökad trygghet och möjlighet att välja nya vägar och utvecklas
Kunskapssamhällets framväxt har gjort att människor inte längre blint litar på auktoriteter utan vill istället vara delaktiga och fatta beslut själv. Den offentliga sektorn bör därför reformeras så att egenmakt och beslutanderätt så långt som möjligt delegeras till människorna själva. Idag erbjuder vi inte lösningar på människors problem utan erbjuder dem tillgång till olika myndigheter med stuprörsansvar för en speciell uppgift trots att problem ofta är komplicerade och sammansatta. Dessutom arbetar myndigheterna på ett budgetfokuserat sätt som ofta leder till att medborgaren behandlas som en svarte Petter och ett kostnadsproblem.
Den offentliga sektorn ska reformeras så att resurserna följer medborgarna istället för myndigheterna. Människor måste tillåtas vara delaktiga och aktiva. Egenmakt ska införas i alla stödsystem. Samhället ska tillhandahålla och erbjuda välfärdsverktygen men människan mer än myndigheten själv ska ha makten över verktygen.
Även broderskapet måste utvecklas och återerövras av det civila samhället istället för att förlita sig på myndigheter. Brukarföreningar kan ta över ansvaret för att driva vissa verksamheter som att Psoriasisförbundet driver sin egen vårdanläggning, synskadade utbildar hundar etc.
Parterna på arbetsmarknaden bör ta ett större ansvar för arbetsmiljö, omställning och kompetensutveckling.
Nya rörelser som löser gemensamma problem bör skapas på samma sätt som en gång HSB, ABF bildades. Lämpliga områden att börja på är äldre- och handikappboende.
Vad vi måste vara tydliga med är att i dagens snabba ombytliga samhälle måste en av politiken huvuduppgifter vara att förse alla upptänkliga system och områden med andra chanser. Vi kan inte förutse samhällsutvecklingen men vi kan skapa ett social kontrakt som bygger på att vi ska ge dem som drabbas ständigt nya chanser
Grunden för den tredje vågens politik är denna: Människor vill växa och utvecklas och entusiasmeras av en tro på framtiden. Människor vill göra denna resa tillsammans. Individualism har inget att göra med egoism. Sverige och det gemensamma ska vara tryggheten men också en studsmatta för individen att ta avstamp för framtiden. Vi ska ta vara på den solidariska individualisten.
Nu, Håkan, har du möjlighet att skapa en ny era för frihet, jämlikhet och broderskap. Om 100 dagar blir du bedömd om den riktning du väljer håller för framtiden. Jag gick inte med i ett parti som lånar ut paraplyer till de det regnar på, jag gick med för att socialdemokartin sa till mig; stå inte där i regnet, kom in till oss här i solen, du är inget offer du kan!
Läs fler inlägg på portalerna NetRoots och Politometern
Intressant Läs även andra bloggares åsikter om politik, anders lönnberg, socialdemokraterna, partikongress 2011, håkan juholt
