Den politiska retoriken om arbetslinjen möter en brutal verklighet

"Åter till utgångsläget". Så beskrivs det för så många förödande spel som alliansregeringen har kört med de sjuka. Den politiska retoriken som talade vackert om "arbetslinjen" innehåll också annat, alltför ofta nedtystat men offentliggjort av exempelvis förre statsådet Husmark Persson. Att sämra villkoren för sjuka var ett sätt att betala för sänkta skatter. Sålunda det vägval som ställdes upp inför valdagen 2010. Vi vet resultatet: Att väljarna valde både sänkta skatter och välfärd är en mer rimlig tanke än att de röstade emot välfärden. Men att därmed säga att de har accepterat rena trakasserier av de som har absolut svårast i samhället är väl att övertolka. Problemet är att de sjuka är en ganska begränsad väljargrupp.

Retoriken gick hem hos väljarna därför att den är så oerhört självklar. Visst är det bättre att svenska folket är friskt och arbetar än att samma folk är sjuka, svaga och icke-produktiva. Retoriken om arbets, inte bidrag, sjösattes och fick fäste också i en tid när regeringar och landstings med olika politiska färger hade satt "fingret på sjukskrivningar" och börat se på hur rehab-kedjor kan fungera bättre och hur vården och andra delar i välfärden kan fungera som "kugghjul" som tillsammans stärker människor, gör de friska snabbare och ger stöd till jobb eller utbildning.

Nu var det inte detta som de moderata valarbetarna gjorde vågen för eller riksdagsledamöterna applåderade. Och frånvaron av reaktioner skrämmer. Statsrådet Kristersson sitter fortfarande med sitt "förstoringsglas" på departementet för att hitta brister i systemet som han och andra kramar så ömt. Regeringskansliet erkänner dock vissa skevheter men när statsrådet svarar på frågor om detta handlar det mycket om regelverkets tillämpning. Utgångspunkten är att politiken aldrig är fel, bara försäkringskassans, den snart bantade myndighetens, tillämpningar. Möjligen. Kanske.

Då var retoriken, och orden från moderatledaren Reinfeldt ekar i mitt huvud, där han talar om "vår arbetslinje". Det går förstås inte att ifrågasätta eller kritisera politiken på området eftersom kritik blir kritik också mot detta. Just därför använder regeringen det språk man använder, en retorik som så brutalt bryter mot den verklighet som de drabbade själva upplever. I regeringskansliets värld ska man titta på var politiken har fått icke avsedda konsekvenser för enskilda individer.

Jag vet inte om Kristersson har titta färdigt genom förstoringsglaset. Annars kanske en läsning av dagens DN räcker...

Fler: Röda berget,

Läs fler inlägg på portalerna NetRoots och Politometern
Intressant Läs även andra bloggares åsikter om politik, sjukförsäkringen, alliansen, moderaterna