För varje dag som går maler falangernas kamp om makten sönder bilden av partiet, politiken och trovärdigheten.I en mening skriver Isaksson något som väcker mitt intresse särskilt mycket. Han nämner hur en mindre grupp inom "vänstern"
vägrar ställa upp på de tre möjliga partiledarkandidaterna och en tänkt politisk riktning. Opponenterna hör huvudsakligen hemma i partiets vänster och i distrikt som Skåne, Kalmar, Dalarna, Stockholms stad plus ytterligare några.
Om jag för en sekund bortser från det mer maktspelsteoretiska så dröjer sig mina tankar kvar vid meningen om "en "tänkt politisk riktning". Det där temat om politiken som några av oss har tagit upp sedan valdagen som ett steg ett i eftervalsarbetet har ju för väljare och medlemmar gömts undan helt inför partikongressen. Ett antal bloggare har redan mycket tidigt krävt att partiledarkandidater presenterar den politiska inriktning dem önskar. Något som förstås inte har blivit verklighet eftersom det inte finns några kandidater som sagt ja som man kan pressa av ett sådant program. Ändå är det främst politiken som medlemmar verkligen vill debattera och påverka och som väljarna kommer att döma partiet utifrån i valet 2014.
Det börjar kännas som om maktspelarna och små eliter har valt att köra chicken race mot betongvägg efter betongvägg med vårt parti utan någon som helst hänsyn. Makt kan som bekant bli verkligt farlig, både för en själv och för andra, om den missbrukas eller tas förgiven. För egen del kan jag tala för en kandidat utan att för den sakens skull tillhöra något falang och jag tror (vet!) att en total majoritet av partiets medlemmar ser sitt engagemang på det sättet.
Det verkar vara hög tid för oss som verkligen vill bygga socialdemokratin starkt som parti att ta över igen och låta sekt- och maktspelarna hålla på någon annanstans. Samtidigt är det ett jätteproblem att den tystnad som ledningen har valt ger andra aktörer chans att sätta bilden. Expressen kan och för för allt i världen inte styra och leda socialdemokratin men i ledarskapets ljudlösa tidevarv hörs sådana megafoner mycket ljudligt. Deras enkät om ett förödande lågt förtroende för valberedning och partiföreträdare må vara just en Expressenvariant men får genomslag när ingen agerar, inte svarar, inte vill något och till det yttre inte gör något. Åt något.
Eric Sundström skriver som vanligt klockrent, viktigt och tänkvärt i Arena. Jag låter ett stycke ur senaste artikeln avsluta det här inlägget. En text som signalerar ännu fler problem och ännu större anledning för oss som är måna om socialdemokratin att ganska skyndsamt fundera över lämpliga lösningar.
Den nya partiledarens mandat hade blivit starkare om processen inte hade avgjorts bakom stängda dörrar. Trenden bland S-partier i Europa går mot ökad öppenhet. Kommer S att göra hemläxan innan det är dags att välja partiledare nästa gång?Läs också Peter Johanssons inlägg med uppmaningar till ett antal "grupper".
Vidare: Medan M har utsett en rad kvinnor till ledande positioner, kommer det vara en man som rättar till glasögonen i talarstolen om 22 dagar. S har ett generellt ledarskapsproblem, men det på pappret feministiska partiet S har särskilt svårt att fostra kvinnliga ledare. Slutronden handlar om idel män.Samtidigt ökar klyftorna i Sverige, men oppositionsarbetet hackar i tysthet.
Läs fler inlägg på portalerna NetRoots och Politometern
Intressant Läs även andra bloggares åsikter om politik, socialdemokraterna, partikongress 2011,
