Två saker gör mig i dessa tider glad för att jag vare sig arbetar för eller är organiserat aktiv i svensk idrott. Missförstå mig inte. Jag är daglig idottsnörd. Jag är hängiven supporter till svensk elit- och (självklart) även breddidrott. Jag är en djupt engagerad motionslöpare och har ett stort engagemang för svensk sport och idrott. Dagens inslag i Tv4 berättar om dock en idrottsklubb som utan större reaktioner inifrån (om jag tolkar rätt) har fått en skandal om rasism på sig. Tidigare under veckan som gick fick vi se en då positivt skildrad sak som ändå är ett ytterligare tecken på hur svensk idrott är efter samhällsutvecklingen. Det blir en "nyhet" när Anton Hysén år 2011 berättar att han är homosexuell. Om detta ska Anton inte mötas av ett uns kritik, däremot vi andra, nyhetsmedier och idrotten som verkar se det som uppseendeväckande. Året är 2011 - inte 1911!!
Att Luelå Hockey har företrädare som anklagas för rasism är inte något som har med sporten i sig att göra. Att vara stark och iklädd i skyddsdräkt särskildt omslutandes det manliga organet och att jaga en liten gummitrissa med förlängd träpinne över hal is på skor med metallskena är inte avvikande och inget som per automatik bör föda tankar åt det mer rasistiska hållet. Inte heller har det med norra Sverige att göra. Svensk idrott måste reagera och inte som ofta hålla käft. Och vad beträffar det faktum att det i svenska idrotter blir nyheter att spelare har homosexuella "läggningar" talar för att upplysningen snart måste nå de mer muskulösa och konditionsuthålliga individerna av mänskligt liv i vårt Sverige. Det är som sagt 2011.
Läs fler inlägg på portalerna NetRoots och Politometern
Intressant Läs även andra bloggares åsikter om politik, idrott, hbt, homosexualitet, främlingsfientlighet, sverigedemokraterna
