Det gör förstås inte inlägg om socialdemokratins interna processer mindre viktiga. I grunden handlar det ju inte främst om det interna utan hur ett parti behöver och måste ledas och organiseras för att nå ut till den krets av väljare man söker stöd av. Och samtidigt om legitimiteten i det valda ledarskapet efter ett eländesval och en eländeshöst. Rätt skött kan ändå framtiden te sig ganska positiv. Jag menar, ett parti som är i det läge vi är, når ca 30 procent av väljarna. Var och en erkänner partiets historiska roll men en del har antytt att (S) möjligen nu går mot en säker död. Det verkar som om väldigt många väljare vill gå motsatt väg. Ett mer livligt och energifyllt socialdemokratiskt parti.
Oavsett det spel och den debatt som nu pågår om positioneringar, om poster och om inflytande, så kommer den dagen när den politiska vardagen tar över. Möjligen kommer några att känna tvivel inför det där vardagsgnetandet, opponerandet mot borgare och ibland upptagenhet av att styra en kommun eller ett landsting. Det finns alltid folk som ser sig som utvalda till mer glamourösa uppgifter i politikens finkammare. Det där som kanske kan beskrivas som "sekter" eller som att återföra gamla SSU-personstrider in i partiet låter sig inte göras hur som helst. Socialdemokratin har inte tid att syssla med sådant. För den hugade till sådan verksamhet finns säkert en lämplig sidoutgång att passera genom.
Socialdemokratin har, enligt min mening, växt till sin historiska styrka därför att man har haft värderingar som människor sympatiserat med och lyckats omsätta dessa i praktisk politik som förändrat i människors vardag. En del av det har växt fram i en dynamik som varit frukten av den interna debatten. Förvisso vid något tillfälle har detta lett till partisplittring men i stort har 1900-talets framväxande parti haft glädje av en ständig och livfull idédebatt. Det måste både fortsätta och ges en större plats framöver.
Dagen har gett rubriker i medier om en "växande ilska hos S-gräsrötter". Expressen hade en helsida om "gräsrötter" som för dagen "kärleksfulla kritiker" till brister i medlemskontakt och medlemsdialog inför viktiga val av ledare och utformningen av en framtidspolitik. Eller hur det nu blir. Och det är väl just den där osäkerheten som ger frustration och ilska också, utöver allt annat. Ser att SSU nu har ett lite annat stuk än moderpartiet och jag ser något på Facebook om "fler än en ordförandekandidat". Gott så. Men för att erkänna det; Jag tror att moderpartiet även om det går sakta kommer att ta steg åt rätt håll. Just där är nog begreppet "den enda vägen" legitimt, lite av det Reinfeldt i sitt parti beskrev som "förändra eller dö".
Fler på ämnet:
- Johan Westerholm inför en radiodebatt.
- Peter Högberg som radiodebatterar och har Mikael Damberg som favoritkandidat.
- Calle Fridén om att öppna dörrar
- HBT-sossen om en expressen-artikel
- Martin Moberg med lästips.
- Sara Gunnerud om en ledare som vinner val
- Röda Berget med favorit Mikael Damberg
- Staffan Lindström om Damberg som "ett gott alternativ"
- Johanna Graf om det dåliga med falanger.
- Roger Jönsson om (S) vid ett vägskäl.
- Erik Laakso om att bäst bestämma åt andra..
- Annika Högberg om S framtid.
- Anders Nilsson med ett kandidatomdöme..
Läs fler inlägg på portalerna NetRoots och Politometern
Intressant Läs även andra bloggares åsikter om politik, socialdemokraterna, partikongress 2011,
