Jag gissar, som tidigare bloggats om, att årets kongress kan bli mycket annorlunda. Det finns en ny våg av respektlöshet mot maktinnehavare som går över världen. I andra partier och ungdomsförbund blir kritiken inom (S) mot "tysta kandidater" till en positiv faktor och allt fler börjar se det självklart att den som har önskemål om ett uppdrag också berättar vad man vill använda det till. Möjligen har Peter Johansson, Röda Berget, rätt i att det är partimedlemmarnas frågor till kandidater som är det väsentliga, inte mediernas sätt att styra, spegla och skriva "Idol-favoritlistor". Men som princip om öppenhet är alla frågor viktiga att besvara, också Svenska dagbladets. Så blir det nu inte. Redan förtroenderådet valde en mer eller mindre traditionell ordning med valberedningen som nav i processen.
Den där sammansättningen av ombud tror jag kommer att vara oerhört avgörande i år. Oftast avgörs mycket i den regionala delegationen. Det har inte sällan varit en delegationsledning som mer berättar om vad ombuden ska göra och framför allt inte göra under kongressdagarna. Så blir det inte i år.
Med drygt en månad kvar finns en rad oerhört viktiga trådar utrullade men dessa leder ännu inte fram till något sammanhållande nystan. Först och främst en ny ledare(som borde varit politiken baserad på slutsatser från en snabbare valanalys av Eländesvalet). Idag finns som bekant ingen självklar efterträdare och få som deklarerar att de vill och ställer upp. En tystnad har insmugit sig som med några undantag har hållt i sig sedan valdagen. Grupper som den öppna kriskommissionen gör försök att locka personer med ledningsuppdrag i en vidare krets att yttra sig, tycka till och ge bidrag till (S) framtidsdebatt. Med föga framgång, får man väl säga. Det där kanske gick förr men kommer inte att funka år 2011.
Ett par av de initiativ som inte har kommenteras särskilt brett är kriskommissionens Ardalan Shekarabi som andades en idé om ett extrakongress i höst som skulle ta itu med politiken. Ett mycket bra förslag som skulle ge möjlighet för en nyvald ledning att stöpa om en modern inriktning förankad i partiets grundvärderingar och så en kongress som är med och formar den inriktningen, sätter slutpunkt som gör att partiet i slutet av året kan börja valrörelsen inför 2014 på allvar. En extra kongress i höst skulle också göra att Johanna Grafs tankar om "vakantsatt ledning" skulle gå att genomföras så att ledarval och politik går hand i hand.
En intressant sak i dagens rapportering. Lena Sommestad kommenterar bland annat RUT-avdraget och är mer rätta kritisk mot nuvarande utformning. Däremot öppnar hon för en reformering av systemet och hamnar där på ungefär samma position som Mikael Damberg faktiskt uttalade sig redan i valrörelsen (om man lyssnade till inslagen i medierna) men som av mediabilden gjordes till någon form av splittringsfråga inom (S).
Idag har DN en intervju med Mikael Damberg som vidhåller att han väntar med att svara tills en valberedning ställer frågan. Oaktat det en väldigt intressant intervju av en kandidat som ligger på "pallplats" när en del räknar spelodds för partiledarval. Och inte bara det utan också en person som har ganska lika förutsättningar som moderaternas Reinfeldt när han trädde till. Snarlika personligheter, mycket bred riksdagserfarenhet, inte varit i det direkta ledarskapsljuset men ändå funnits i dess närhet. Tankar om framtiden som utgår från grundvärderingar men insatta i dagens vardag.
Fler som bloggar:
- Alexandra Einerstam inför kongressen...
- Annika Högberg, ett inlägg som också citeras i SvD.
- Roger Jönsson om en skoldebatt som behövs.
- Martin Moberg om en annan fråga: Sjukförsäkringen..
- Calle Fridén om partiledarsåpan
- Essbeck om kandidater ut på banan.
- Tord Oscarsson med förslag om Mikael Damberg och Lena Sommestad i ledningen
- AB om Lena Sommestads vägval
Läs fler inlägg på portalerna NetRoots och Politometern
Intressant Läs även andra bloggares åsikter om politik, socialdemokraterna, partikongress 2011, mona sahlin, lena sommestad, mikael damberg
