Det finns fog att bli orolig. Det handlar dels om synen på barnkonventionen. På något sätt verkar Maria Larsson tycka att just Sverige av alla länder i värdeln är vaccinerade mot alla tänkbara felsteg och brott mot konventionens anda. Ett sådant måste vara om man har information om en ökad otrygghet och ekonomiska svårigheter hos barnen men inte tar uppgifterna på tillräckligt allvar. Precis som den borgerliga politiker i min kommun som i ett interpellationssvar i barnkonventionens "gryning" beskrev den som något för "de fattigaste länderna" och ingenting för Sverige och Huddinge att engagera sig i.
Men jag blir också ruskigt trött på alla som lägger rapporter till handlingarna utan att göra något, utan att dra lärdomar och utan att fundera över den egna politiken. Visst; man kan förstå regeringen. Redan pressmeddelandet från Rädda Barnen är ju en ordentlig örfil mot resultatet av den politik som Reinfeldts regering för:
Sverige är rikare än någonsin – många hushåll och särskilt den mest välbärgade tiondelen, har blivit betydligt rikare och BNP per capita har stigit konsekvent under hela 2000-talet. Trots det ser vi fortsatt ökade klyftor mellan de fattigaste och de rikaste barnen.Man kan säkert diskutera statistiska tolkningar, olika beräkningsgrunder och man ska mötas respekt om man alls tar debatten. I bloggosfären ser det ut som bilderna i mitt inlägg i går. Det är i det närmaste tomt på blogginlägg från de borgerliga, så när som på Mattias Lundbäcks och Maria Haglunds. Förklaringen är väl att utvecklingen med ökade klyftor mellan människor är en bild som inte stämmer med den regeringen önskar. Att vara en regering för hela folket. Förklaringen är väl också att utvecklingen är ett dystert kvitto på hur den politiska kraften och energin används. I stället för att möta samhällets svåra utmaningar har Reinfeldts skattersänkarbod öppnats på vid gavel: Det har på något sätt blivit politikens huvuduppgift och enda fokus.
Till detta kan man, som Ett hjärta rött, ha en viktig reservation. Det är fel. Det är hjärtskärande. Det är skam. Men "så har svenska folket faktiskt bestämt att det ska vara".
Sverige har idag en regeringen och en statsminister som medvetet driver en politik för ökade klyftor. Visst har vi haft klyftor och fattigdom tidigare, och visst har klyftorna ökat sedan länge (sakta men säkert sedan 1980). Men, vi har aldrig förr haft en statsminister som har som sitt mål och sin mening att öka på skillnaderna och klyftorna mellan de som har och de som inte har. Det är en skam och en sorg – särskilt som vi lever i en demokrati. Svenska folket har bestämt att så ska det vara….Där ligger en stor uppgift för en pånyttfödd socialdemokrati, att ta itu med så fort förlossningen är avklarad.
Mer: AB Ledare, Svd, DN1, DN2
DN3
Fler som bloggar:
- Kristina Palmgren om barnkonventionen.
- Hannah Bergstedt om att vara med i matchen
- Röda Berget om Larsson-twitter.
- Eget inlägg igår om rapporten.
- Rasmus Lenefors om barnfattigdom.
- Helene Öberg bloggar och skriver på AB debatt..
Fler; Veronica Palm, Karins värld, Martin Moberg, Essbeck, Roger Jönsson, Ann-Sofie Wågström, Katarina Nyberg Finn, Peter Högberg,
-
Läs fler inlägg på portalerna NetRoots och Politometern
Intressant Läs även andra bloggares åsikter om politik, rädda barnen, barnfattigdom, alliansen, regeringen, fredrik reinfeldt, moderaterna, välfärd,
