Först eländesvalet. Sedan ett halvår av internplåga och extern tystnad, avmattad opposition och sprucket rödgrönt samarbete, följt av kriskommission och alla turer inför ett partiledarval i mars. En utveckling som placerat socialdemokratin på andra plats i partistorlek och där opinionssiffror som annars skulle vara total katastrof i stället ger något av lättnadskänslor. När detta väl är över och partiordföranden är vald får (S) i Stockholms liksom börja om med den regionala ledningen. Allt efter Ilija Batljans avgångsbesked.
I den stora nationella processen verkar det enligt mediernas senaste uppgifter finnas tre (män) kvar som kan bli partiledare. Damberg, Östros och Österberg. Samma medier skriver om "bubblare" som också omnämns "utan chans": Palm, Sommestad och Eneroth. "Det där löser sig" kanske någon tänker, och så blir det säkert. Men det finns tecken som oroar för efterdyningarna. Hela upplägget med en process där tanken är att "dra upp ridån" för en valberedningskandidat på kongressen känns oerhört riskabel. Och som befarat följer nu också dyngspridandet i spåren av maktkampen. Tyvärr bekräftar det en del uppgifter som förekommit, dolt för oss vanliga "dödliga". "Det har aldrig släppts så mycket smutskastning inom (S) som nu, var fler journalister vittnat om.
I dagarna har också Ilija Batljan meddelat att han lämnar landstingspolitiken i Stockholm. Det innebär att partiet i regionen fortsätter efter partikongressen med någon form av regional variant. Avgångsbeskedet beklagar jag eftersom Ilija redan på mycket kort tid har presterat mycket. Både konkret som i fallet med kostnaderna för Nya Karolinska. Men även i tankar om framtidens vård och kollektivtrafik som man kan önska att han hade lett förändringarna av. Nu blir det inte så.
Ilijas besked gav direkt eko också i nationell debatt med koppling till de grupper som agerar inför partiledarvalet. På Facebook meddelade Tvärdrag-skribenten Daniel Suhonen att Batljans besked var "ett stort steg för arbetarrörelsen". Man kan med fog både befara vad personkampanjer ger i form av negativa inslag och samtidigt tycka att det finns mycket stor anledning att kritisera Suhonens uttalande. Men tack och lov ÄR inte en tidskriftsredaktör partiet och frågan är väl om det alls är en del.
Vem som tar över landstingsoppositionen efter Ilija Batljan är en öppen fråga. Jag har förstås själv alla telefonlinjer öppna och är beredd att avge min deklaration om vad jag vill göra för en bättre vård och kollektivtrafik i landstinget. Ett av måhända fler hinder är ju att det, även om Ilija lämnar sin landstingsplats, återstår ett litet snäpp för mig att återta min ordinarie plats i landstingsfullmäktige. Men det går säkert att lösa..
Men oavsett den blivande efterträdaren har Ilija Batljan gett en del värdefulla uppslag som en efterträdare kan ta över. Och vetskapen om att väljarna i Stockholm inte alls är så negativa till partiets landstingspolitik kan vara en kick för den som vill leda (S) arbete med landstingsopposition.
Fler som bloggar:
- Johan Westerholm, Kent Persson, Partistaten, Mattias Lundbäck med tänkvärt inlägg :-), Paul Lindqvist, Mary Jensen, Jenny Madestam,
Läs fler inlägg på portalerna NetRoots och Politometern
Intressant Läs även andra bloggares åsikter om politik, ilija batljan, socialdemokraterna, partikongress 2011, stockholms läns landsting,
