Mikael Damberg och en framtid för socialdemokratin

Facebook kan i dessa tider berätta det mesta. För många av oss blev Mikael Dambergs uppdatering idag en positiv händelse inför kongressen. Damberg uttrycker sig positiv till att finnas med och ta ansvar, ett litet steg längre måhända än söndagens varsamma antydan. När jag läser de krav som partidistrikten har tagit fram för en ny partiledare tycker jag att de flesta stämmer in på Micke. Han är oerhört väl förankrad i våra grundvärderingar. Men han kan vara det samtidigt som han har en förmåga att se framåt och dra tänkandet utanför ramarna, åt rätt håll. Den som hört honom under tidigare ganska jobbiga tider för sossar, vet vad jag talar om. Lägen som han har lyckats ta tag i vilsenheten hos många partivänner, lyft fram grundvärderingar och siktat framåt. Det gillar jag.

Vi som har hört Micke tala om framtidsvisioner kan väl tycka att det vore en tillgång med en process där kandidater på ett mer aktivt sätt får presentera sig och verkligen jobba för att vinna medlemmarnas stöd. Jag tror inte att Mikael Damberg skulle ha ett dugg problem med det, om nu upplägget hade medgett det. Om detta bloggar Peter Johansson.

För mig är det helt otänkbart att den partiledare som (S) utser väljs utifrån hur andra partiers ledare är. Och i Dambergs fall behöver inte det. Men om jag ändå tänker på en jämförelse med den Reinfeldt som idag är så populär så ser jag drag av samma potential hos MD. Erfarenheten från riksdagsarbetet, den ideologiska förankringen och samtidigt pragmatisk där det behövs och där det blir bäst för människors vardag. En del antyder tråkighet och jag protesterar...

men...

Vad säger man då om etiketten? "Höger"? Den sätts ibland på Micke. Ska man få förtroendet att bli partiordförande går det förstås inte. Skönt säger jag, att den etiketten är så totalt fel. Fråga de medlemmar i Solna eller Huddinge som hängde med huvudet för ett par år sedan. Det var kris, då med. För många var just Mickes tydliga budskap om socialdemokratins hjärta och själ så viktiga för att "komma upp på banan igen". Han är i dess bästa innebörd en helgjuten socialdemokrat. Kom inte dragande med annat, tack!

Kongressen ska utse en ledare men också ett lag. Tord Oscarsson var tidigt ute med att föreslå Damberg som en i det ledarlaget. Samtidigt nämnde han Lena Sommestad. Varför inte en självskriven ledamot i partiets programkommission. Bara ledamot? Låt det där bli en punkt där förnyelsen av gamla "riter" bryts. Låt Lena bli ordförande i stället för att hålla fast vid en gammal princip att det är partiledaren som ska vara det. Varför? I alla träffar jag har varit med i med nya medlemmar, i alla tider, har idedebatter efterlysts. Om en nyvald partiledare klarar "prestigeförlusten" skulle det vara en lysande utveckling att programkommissionens ordförande verkligen får en tyngd, och som en ständig uppgift i partiet att föra de långsiktiga idédebatterna.

Ett ledarteam med Damberg, Sommestad och vem vet, kanske SKTF.s Eva Nordmark också i ledningen på lämplig post. Socialdemokratin har inte bara en framtid utan också bra ledarkandidater. För den som säger "sen var det politiken" håller jag med. Men trösten i det läget är att mycket av både grundvärderingar och sakpolitik egentligen är hyfsat på plats. Finslipning gärna till en extra extrakongress i september 2011.

-  Politikerbloggen. Makthavare, Claes Nordmark,.
 - SvD.  Ab, AB2, DN,  Exp

Läs fler inlägg på portalerna NetRoots och Politometern
Intressant Läs även andra bloggares åsikter om politik, mikael damberg, partikongress 2011, socialdemokraterna,