Ett par ord lär väl nämnas om den nationella politiken också. I veckan har valberedningen lagt fram de krav som partiets samlade distrikts ställer på en ny partiordförande. Ett ganska grundligt förankringsarbete som börjar i krav och först därefter i namn. I medier och till och med hos spelbolagen är det omvänt: Personspekulationerna blommar friskt och det senaste heta namnen har nu Thomas Östros blivit (Expressen) Oddsen är följande:
SVEN- ERIK ÖSTERBERG - 2,30
THOMAS ÖSTROS - 2,40
MIKAEL DAMBERG - 4,50
LENA SOMMESTAD - 5,00
VERONICA PALM - 9,00
PÄR NUDER - 11,00
YLVA JOHANSSON - 12,00
ANDERS LAGO - 13,00
MORGAN JOHANSSON - 18,00
HÅKAN JUHOLT - 18,00
Aftonbladet tycker sig se att de enda som vill kandidera till posten öppet också är de som "ratas". Av vem eller vilka som de positivt ja-sägande dömts ut av är väl oklart. "S-källa", är ett vanligt förekommande begrepp utan att detta närmare förklaras. Just där missar också medierna och möjligen en eller annan "intern aktör" en viktig sak. Partiet, inte ens socialdemokratin med sina inlagrade kulturer och traditioner, kommer att vara en kraft att räkna med om inte förändringar görs med det moderna Sverige utanför parti som utgångspunkt. En avgörande faktor är att väljare såväl som medlemmar ställer helt andra krav på deltagande och inflytande än man möjligtvis gjorde förr. En socialdemokratisk kongress kommer också att spegla detta. Arrangerade maktspel inför ett gäng valda företrädare som har en helt annan syn på sin egen rätt att agera, tycka, och votera efter eget huvud och med mandat från de egna partivännerna kan inte genomföras på samma sätt som tidigare.
Medlemmar och väljare ställer större krav på sina företrädare. Om dessa inte lever upp till kraven så kommer avståndet mellan att ha makt och förlora densamma att förkortas avsevärt. Å andra sidan; om inte partiet tillåter sig den förändringen utan behåller de "antika" sätten att jobba, blir kanske en eller annan glad och nöjd för tillfället, där han eller hon sitter i ett sjunkande skepp utan hopp om livet på längre sikt.
Måhända har medier rätt. Det blir kanske till slut andra än Lena Sommestad, Veronica Palm eller Ilija Batljan som väljs som partiordförande. Men en sak är klar: de som under processen, från valförlusten och fram till extrakongressen, har bidraget med idéer och tankar om partiets framtid kommer både behövas och ligga väldigt bra till hos sina uppdragsgivare, medlemmarna. De som med entusiasm har stått upp för värderingar och med engagemang talat om hur de vill se partiet framöver kan räkna med ett starkt personligt mandat när laget och ledningen i övrigt ska formas. Kanske inte från gamla och nu ganska försvagade interna maktbunkrar som eventuellt kan finnas. Nej, det starkare stödet kommer i stället från partiet i dess absoluta mening: Dess medlemmar.
Fler som bloggar.
- Johanna Graf - "vakantsätt partiledarposten".
- Johan Westerholm - last man standing.
- Aurora Gullberg om kongressombudsval
- Sandro Wennberg om valberedningen.
- Krassman om samma valberedning.
- Peter Högberg om politik mer än person
- Karin Pettersson, Aftonbladet, om politik som roligt.
- Martin Moberg om att inte glömma politiken.
- Roger Berzell med försvar av "väntan"
- SSK-bloggen om unga ombudskandidater.
- Emilias tankerum om unga ombud
- HBT-sossen om Stockholms ombud
Läs fler inlägg på portalerna NetRoots och Politometern
Intressant Läs även andra bloggares åsikter om politik, socialdemokraterna, partikongress 2011,
