Igår var det söndag och en ny sändning av Agenda. Magdalena Andersson (S) medverkade och fick berätta om Socialdemokraternas förslag om a-kassan i den kommande skuggbudgeten. 2,5 miljarder kommer att läggas på att sänka avgifterna så att det blir billigare att ha den trygghet som en bra a-kasseersättning ger vid arbetslöshet. Utöver den reformen betecknade Magdalena det som en "lågoddsare" att det också kommer förslag om förbättrad ersättning för den som drabbas av arbetslöshet.
Det är en nödvändig och mycket angelägen satsning för att börja reparera det trygghetsnät som alliansregeringen har börjat klippa sönder. Först och främst handlar det om de många arbetslösas villkor. Men också om att förutsättningarna för jobb och tillväxt ökar om människor har köpkraft. Därtill är det viktigt för att slå vakt om den svenska modellen som bygger på starka kollektivavtal mellan parterna. När alliansen höjde avgifterna så lämnade 400 000 personer sitt medlemskap i fack och a-kassa. Genom sänkta avgifter kan hinder rivas och fler återgå som medlemmar, något som stärker grunden i den svenska modellen.
Sen är moral och etik viktigt i politik. Att som regeringen gjorde tvinga fram kraftiga avgiftshöjningar för dem som jobbar i branscher med högst arbetslöshet och alltså löper störst risk att bli utan jobb var en djupt omoralisk politik. Socialdemokraternas förslag handlar därför också om någon sorts "moralisk återställare" för att få rimliga villkor mellan olika grupper. Det finns också tongångar inom allianspartierna som går i den riktningen. Folkpartiet och Centern har andats om detta men inte fått igenom något i förhandlingarna eller helt enkelt varit tysta om kraven på bättre a-kassa, allt för att inte reta Reinfeldt. Vad vet jag...
Försämringarna av villkoren för sjuka och arbetslösa har av de borgerliga försetts med etiketten "jobbpolitik". I en del kommentarer till S-förslaget upprepas orden vi har hört så många gånger förut. Arbetsmarknadsminister Engström beskriver ett bättre stöd och lägre a-kasseavgifter som en "nedmontering av arbetslinjen". Vi vet redan nu resultatet av de tankegångarna, ett misslyckande som har gett oss en fortsatt hög arbetslöshet och fördubbling av antalet långtidsarbetslösa som nu drabbar 70 000 personer. Därtill har man gett oss Fas 3, Sveriges största arbetsgivare, med över 30 000 deltagare som alla har sämre villkor och arbetsuppgifter än vad som borde gälla för en arbetsmarknadsinsats värd namnet. Att förtroendet för Moderaternas så kallade "jobbpolitik" faller är kanske inte så märkligt.
Ytterst handlar politiken om värderingar. Jag återkommer regelbundet i mina tankar till den fråga som Reinfeldt fick av SvT:s Mats Knutson under utfrågningen före valet 2006. "Vad säger det om ett parti, om man lägger förslag om sämre ersättningar för sjuka och arbetslösa men samtidigt sänker skatterna?" Frågan var mycket motiverad och ett ifrågasättande av det som låg bakom de "Nya Moderaternas" vänsterbetonade retorik.
Sex år senare sänker Reinfeldt bolagsskatten för storföretagen med 16 miljarder och vägrar samtidigt göra något åt sjuk- eller arbetslöshetsförsäkringen. Den som har bäst förutsättningar och mest pengar ska få fortsatt sänkta skatter och bättre villkor. Den med redan sämst förutsättningar och minst pengar att leva för ska pressas ytterligare. Allt verkar utgå från samma syn på samhället som Reinfeldt själv beskrev på 90-talet i "Det sovande folket". "Välfärdsstaten är omöjlig i sin konstruktion", menade han. Det känns onekligen skönt att Magdalena Andersson i Agenda var tydlig med att det finns ett bra alternativ till den politiken.
Mer: DN. Aftonbladet, ledarbloggen,
Läs fler inlägg på portalerna NetRoots, Politometern och Intressant
