Det har i all väsentlighet varit en obefogad oro. Socialdemokraterna vill fasa ut Fas 3 och skapa riktiga arbetsmarknadsinsatser i stället. För att få ut unga i jobb och begränsa ungas tid i arbetslöshet kommer särskilda åtgärder, som utbildningskontrakt och yrkesintroduktion. 50 skolor som kämpar med stora problem och utmaningar får särskilda resurser. För läxhjälp avsätts 110 miljoner. A-kassan förbättras genom sänkta avgifter och säkert också med förbättrade ersättningar. Stefan Löfvens stora profilfråga om forskning och innovationer bygger upp budgetförslagets tillväxt- och nya-jobb-profil. Så långt är det utmärkt.
Det finns ett par riktiga skönhetsfläckar. I dagens inlägg på DN-debatt skriver Magdalena Andersson och Fredrik Olovsson klokt:
Att sänka bolagsskatten är ett ineffektivt sätt att stimulera efterfrågan. Vägen är lång från de stora vinstrika bolagen till enskilda hushålls fickor, och vidare ut i svensk ekonomi.Trots den insikten innehåller budgetförslaget en sänkning av samma skatt på 8,8 miljarder. Argumentet sägs vara att det inte kostar staten något eftersom bolag som ägnar sig åt aktiv skatteplanering får vara med och finansiera satsningen genom att betala mer skatt. Jag tycker inte att argumentationen håller. Budgeten är en helhet och bygger på balansen mellan intäkter och kostnader när alla konton har räknats ihop. Läggs över åtta miljarder på sänkt skatt för storbolagen så innebär det tveklöst att över åtta miljarder inte kan läggas till andra angelägna ändamål.
Det andra som stör både mig och även Karin Pettersson på Aftonbladets ledarsida är strategin att lägga reformutrymmet på en lägre nivå än det regeringen bedömer. (S)-ledningen har förvisso stöd för det tänket hos bland annat Ekonomistyrningsverket som bedömer utrymmet som mindre. Karin Pettersson skriver:
Att föreslå en onödigt stram budget av taktiska skäl är både fel i sak, och dålig symbolpolitik. I dag är arbetslösheten i Sverige 7,2 procent. 366 000 personer i Sverige vill och kan jobba, men får inte. Det är denna arbetslöshet som är Socialdemokraternas verkliga huvudfiende. Inte Anders Borg.Med tanke på att till och med regeringen själv räknar ihop sin budget till en "svagt åtstramande" borde det offensiva och framåtblickande förslagen för att få igång hela ekonomin varit skarpare i S-budgeten. Det är också något som flera har efterlyst redan före budgetpresentationen. Ansvar och finanspolitiskt ramverk, ja, och svensk ekonomi är stark jämfört med omvärlden. Men det förtar verkligen inte behovet av att ge energi och kraft till den svenska ekonomin, få till den stimulans som behövs och på så sätt skapa fler jobb och pressa arbetslösheten. Om detta och en del annat från dagens budgetpresentation och kommentarer till detta lär jag återkomma.
Fler: Peter Högberg,
Läs fler inlägg på portalerna NetRoots ,Politometern och Intressant
