Det är inför Harpsundsöverläggningarna som Svenska Dagbladet skriver om allianspartiernas olika önskemål om hur ett eventuellt reformutrymme ska användas. Ett parti vill si. Ett annat vill så. Ett tredje och fjärde parti som också har sina olika krav. Tänk dig en sammanräkning av dessa önskelistor från en sådan ganska normal budgetförhandling. Tänk sen att den används i politisk debatt för att visa hur orealistiska och verklighetsfrånvända ett parti är. I seriösa sammanhang skulle det inte hända. Men det gör det idag på Aftonbladets debattsida. De fyra allianspartiledarna är undertecknare och det av ett inlägg som handlar om att skrämma väljare. "Se upp, oppositionen vill skrota arbetslinjen" är rubriken.
De fyra alliansledarna gör utspelet inför dagens partiledardebatt i riksdagen. Reinfeldt kommer direkt från gårdagens stormatch mellan Sverige och Tyskland och är säkert uppfylld av att ha sett hjältebragden. Möjligen gnager en tanke att framgångar för Sverige i fotboll också kan användas för egen parti-PR? Till den PR-insatsen och till det vanliga talet om sin egen politik lägger Reinfeldts Moderater och övriga allianspartier nu den negativa kampanjens trista inslag. Moderaterna har siffertrixat under lång tid. Minns vårens partiledardebatt där Reinfeldt påstod att 300 000 jobb hade skapats under hans tid. Efter kritiken som kom var siffran i förra veckans Agendadebatt 200 000.
Nu är det dags igen. I Aftonbladet-artikeln skriver de fyra att "summeras effekterna av oppositionens olika förslag, enligt gängse beräkningsmetoder, hotas mellan 50 000 och 100 000 jobb på lång sikt". Det "gängse" metoderna är lite oklara men när ingenting går att hitta i officiella papper brukar man hänvisa till "interna beräkningar på Finansdepartementet". I det här sammanhanget må så vara: Det riktigt tråkiga är att allianspartierna väljer smutskastandet som politisk metod i stället för att ta ansvar för en rak och ärlig debatt. En förklaring är möjligen att man har haft USA-rådgivare som är mästare på sådant.
Man kan förstå att nervositeten är stor. Moderaterna och alliansregeringen har inte lyckats med jobben. Förtroendet hos väljarna om vem som bäst klarar jobben och att bekämpa arbetslösheten har gått över till Socialdemokraterna som där har ett ganska kraftigt försprång på Reinfeldt. När den egna politiken inte har fungerat ska man alltså i stället skrämmas med oppositionen. Det är en mycket trist utveckling av den svenska politiska debatten.
Jag hoppas att partiledardebatten ger väljarna raka och viktiga svar på de frågor de ställer om jobben, välfärden, trovärdigheten i den ekonomiska politiken och på andra områden. Ett föredöme är (S) Mikael Damberg som ju som gruppledare delar i riksdagsdebatten därför att Löfven inte sitter i riksdagen. Idag skriver Damberg i DN om S-politiken för att stärka utbildningen. Det är konstruktivt. Det är att berätta om samhällskritik och om hur man själv vill lösa problem. Det är att se framåt.
Att belysa skillnader mellan partier är det sammanhanget inte ett dugg märkvärdigt eller fel. Tvärtom, det tillhör politiken och är en viktig del av politisk debatt. Men att använda siffertrixande och förvanskande på det sätt som allianspartiernas ledare gör är orimligt. Sakfrågorna och värderingarna bakom politiken bör vara i fokus i stället.
Fler som skriver: Thomas Böhlmark, Maria Abrahamsson,
Läs fler inlägg på portalerna NetRoots Politometern och Intressant
