.JPG)
Med knappt två år kvar till valet är det hög tid för partierna att tänka på bilden som väljarna har av ens styrkor och svagheter. Den som inte om ett år eller så har lyckats stärka sitt "varumärke" i väljarnas ögon kommer att få problem när man pratar sakpolitik. Det gäller politiken i stort men särskilt i de frågor som väljarna tycker är avgörande för valet av parti. Därför pratar partierna mycket om jobben. Därför blir jobbfrågan särskilt het i debatter som den i söndagens Agenda.
Så sent som i somras berättade en mätning från Westander att (S) och Stefan Löfven har högre trovärdighet i sin politik för jobben än Reinfeldts allians. Makten kan således avgöras av hur väljarna ser på jobben och på partiernas kraft, vilja och förmåga att möta arbetslösheten. Det var väl därför som söndagsdebatten om jobben fick efterdyningar också i måndagens kommunfullmäktige i Huddinge.
Vi hade från (S) lagt en motion om att den som lever på försörjningsstöd som beror på arbetslöshet ska erbjudas en särskild anställning under ett år, med "kvalitetsförbättrande uppgifter utanför ordinarie verksamhet". Det ger extra resurser till kommunen samtidigt som den som är arbetslös kan kvalificera sig till a-kassa". Alliansen valde att besvara motionen med den vanliga hänvisningen till att "allt redan görs". Som framgick av pappren till fullmäktige handlar det idag om att använda modellen i "mindre skala under begränsad period". Vårt förslag handlade om allas rätt till en sån insats. Där, precis som på riksplanet, är det ihåligt med allianspartiernas ambitioner när det handlar om arbetsmarknadspolitik. I stället för att stå för de lägre ambitionerna återkom argumenten från partiledardebatten. Samma felaktigheter som Reinfeldt upprepade i debatten återkom i vårt fullmäktige.
Siffertrixandet är kanske Reinfeldt enda möjlighet men blir inte mer acceptabelt för det. Därför talade han vid förra partiledardebatten om 300 000 fler i arbete med alliansen och nu, några månader senare, om 200 000. Det beror egentligen på att det är 350 000 fler i arbetskraften och inte på att regeringen har lyckats med sin jobbpolitik.
SCB:s webbsida berättar om en arbetslöshet på 7,2 procent. Så hög skulle den inte vara enligt alla löften om jobben. Så hög arbetslöshet kallades av Reinfeldt och Borg för "massarbetslöshet" för sex år sedan. Arbetslösheten var vid årsskiftet 2006/2007 cirka 6,5 procent. Nu är kalla fakta således att färre i arbetskraften har jobb jämfört med då. Därtill har alliansen infört verkningslösa åtgärder som Fas 3 för att gömma delar av arbetslöshetssiffrorna. Bilden av politikens resultat görs till det centrala. Den ska inte få inte bli att man misslyckats med jobben, även om det är verkligheten.
Därför beskrivs också oppositionens förslag som katastrof för jobben. Ännu denna dag ligger bolagsskatten kvar på 26,3 procent och så har den gjort sedan 2009. Sänkningen ner till 22 procent som kostar 16 miljarder har förstås inte genomförts. Ändå beskrivs det som en "skattehöjning" att till och med föreslå en lägre sänkning av skatten. Jobbeffekterna är skrivna i stjärnorna och bygger på en nästan religiös övertro att sänkta skatter ger fler jobb och det till priset av en sänkt arbetsmarknadspolitik.
Sänkt moms på krogar och catering kostade 5,4 miljarder. I partiledardebatten och i vårt fullmäktige lyftes det fram som en lyckad reform. S-förslag om att återta sänkningen beskrivs som närapå haveri för jobben i den sektorn, trots att branschen under Reinfeldts första fem år vid makten har haft den högre momssatsen. I partiledardebatten bekräftade Folkpartiets Jan Björklund att det inte går att dra några slutsatser om fler jobb efter sänkningen. Det verkar bekräftas av SCB:s siffror, även om man är försiktiga i kommentarerna om hur siffrorna används i debatten.
Nyligen visade SCB:s statistik för augusti en uppgång i restaurangbranschen. Starkast uppgång finns i kategorin "kaféer/konditorier" med en uppgång på 12,3 procent. Näst starkast uppgång i den kategori som lever mest på drycker som inte har fått del av momssänkningen, det som benämns "Nöjesrestauranger, pubar, barer". Betydligt svagare utveckling finns i de kategorier som rimligen har fått del av den största andelen "momssänkarpengar".
Kaffe och kanelbullar drar uppåt och ses som den stora räddningen för svensk ekonomi, tydligen. Inte att förakta de inslagen i livet och verkligen inte de jobb som finns i branschen. Varje kille eller tjej kan lämna arbetslöshetens tristess och i stället få ett jobb på café, med schyssta villkor och avtalsenliga löner är välkommet.
Men det känns lite väl ihåligt som basen i en aktiv jobb- och tillväxtpolitik, särskilt som att effekterna på jobben inte kan beskrivas som bevisad. Framför allt känns det oerhört felkalibrerat när utbildningssystemet samtidigt undermineras, när klyftorna mellan kompetenskrav på anställda och de arbetslösas faktiska kunskaper inte minskar och när arbetsmarknadspolitiken gärna erbjuder gratisarbetskraft men inte i tillräcklig grad stärker den som ska söka jobb. Norrtälje, Orrefors, Åfors och Säffle. "Varselvågen sprider sig över Sverige", berättar medierna. Då duger det inte med Reinfeldts övertro på sänkta skatter som botemedel mot krisen eller med upprepningens gnagande jobbretorik som främst går ut på att putsa bilden av sig själv och sin egen förträfflighet. Det duger verkligen inte.
Mer: Jennie Nilsson om att ta jobbpolitiken på allvar, Martin Moberg om a-kassan, Jimmy Jansson om partiledardebatten, Röda Berget om samma debatt. Läs fler inlägg på portalerna NetRoots, Politometern och Intressant Fler bloggar om Politik
