Mina två morgontidningars förstasidor har delvis olika budskap. SvD refererar till en SIFO-mätning och kommer fram till slutsatsen "Juholt sänke för S". DN noterar däremot att "S-väljare -Rätt att stanna". Och i Ekot hälsar kommunalrådet Göran Dahlström som tidigare har krävt avgång, Juholt välkommen till Katrineholm. "Det finns mycket att förklara för Katrineholmarna", menar han. I så motto är möjligen hela Sverige som ett enda stort Katrineholm dessa dagar. "Göran Persson stad".
Den prövning av förtroendet för Juholt som igår avslutades med att VU uttalade sitt förtroende måste ha gjorts helt utan vetskap om beslutet att lägga ner förundersökningen. Frågan har inte ens på högsta nivå hanterats som en juridisk fråga utan som moral- och förtroendefråga. Vetskapen om svenska folkets ilska har, om man ska tolka berättelserna från samtalen, varit i högsta grad med i beslutet. "Juholt ska ut och resa i landet". Från Uppsala bloggar S-landstingsrådet Vivanne Macdisi ganska uppgivet när det gäller möjligheterna till upprättelse. Från Solna kommer tongångar som går till ett ifrågasättande av partiet som sådant. Johanna Graf skriver: Det är inget snack om att de politiska ståndpunkterna behövs. Men behöver de politiska ståndpunkterna det här partiet?
Ja, jag är helt övertygad om behovet av ett starkt och framtidsinriktat S-parti. Mer än någonsin, för att ta i lite. Men Sverige är idag ett land med växande klyftor, med hög arbetslöshet och samtidigt med en regering och därmed politik som har skuld i detta och dessutom saknar vilja och politik att vända utvecklingen. Socialdemokratin måste vara den kraft som utmanar makten och dessutom göra det med ett folkligt stöd, snarare än på ett motstånd av folkligt vrede mot fusk och slarv. Där ligger en jätteutmaning. Därför har inte partiet råd med fler "affärer".
I den heta debatten menar några, inte minst debattglada bloggare, att maktspel och mygel skulle förklara partiets bakslag. Jag håller med om det förkastliga i dessa spel men frågan är om det är en huvudförklaring? Kampen om maktpositioner är knappast unik för (S), knappast ett nytt fenomen och lär knappast upphöra. Visst; om det kommer till uttryck i detta ständiga springande till medier och agera som "hemlig källa" med stort genomslag; ja, då påverkas bilden.
På Brännpunkt skriver Jonas Hinnfors om den ideologiska vilsenheten som huvudförklaring. Ett citat lyder:
Med eller utan Juholt har socialdemokratin en storm att rida ut. Något slags försoning mellan partiets delar måstetill. Den vaga kompromissväg som består i att å ena sidan tala retoriskt starkt om marknadskrafternas förödande effekter och å andra sidan lägga konkreta förslag till förväxling lika motståndarnas men lite vagare har nått vägs ände. Här måste en partiledare våga leda, men partiet hjälpa till.Läser man hans analys samtidigt som man bär med sig känslorna från "eländeshalvåret efter eländesvalet" så inser man möjligen utmaningen. Det finns i det nu ganska bortglömda budgetalternativet grunden till en ny politik på tydlig värderingsbas. Om detta "må socialdemokratin fortsätta berätta" men i skrivande stund är det tämligen "dött".
Just där möts emellertid de två teorierna om kaoset. Är det ideologisk vilsenhet som ligger bakom så måste färdvägen målas i tydligare bilder. Juholt lär ha fått väldigt mångas stöd för sitt bildspråk, bland annat om "Pingvinerna in i värmen". Där fanns något på gång. Om nu inte alla gillade tanken, om nu några önskade en annan väg, är det högst troligt att man agerat för en annan politik. Möjligen ligger där det verkliga maktspelet, mer än att enskilda företrädare gillar höga löner och andra förmåner. Katrine Kielos har en tredje teori på sin ledare: Det är inkompetens som ligger bakom haveriet.
Väljarperspektivet då? För dem är nog tydligheten, svaret på frågorna och kravet på att få veta vad partiet tycker och varför det viktigaste. Där har (S) inte råd med inkompetens och otydliga budskap som går stick i stäv med varandra. Aktiva maktspelare verkar stå inför ett viktig val: Antingen lägga av med det, eller se ett fortsatt krympande parti som får allt mindra makt att påverka samhällsutvecklingen. Det är väl ingen tvekan om vad partiets medlemmar och sympatisörer väljer av dessa två vägar. Då krävs också en återuppbyggnad av den politiska kompetens och förmåga att leda landet som har varit en grund där förtroendekapitalet har skapats.
Fler som bloggar: Erik Laakso, Peter Högberg, Veronica Palm, Roger Jönsson, Annarkia, Röda Berget, Röda Berget2, Ulf Bjereld, Johan Westerholm, Krassman, Ya(S)minaren, Annika Högberg, Viktor Tullgren, Martin Moberg, Kent Persson,
Mer att läsa: DN, AB, AB, Lena Mellin, AB, Katrine Kielos,
Läs fler inlägg på portalerna NetRoots och Politometern
Intressant Läs även andra bloggares åsikter om politik, socialdemokraterna, håkan juholt,
