Socialdemokratin, rörelsen och målet

Jag blir denna morgon inspirerad till inlägg om socialdemokratin efter att ha läst Johan Westerholms blogg. Här inte på något sätt en replik utan mer en fortsättning eller egna tankar kring temat "Vad är socialdemokrati". Johan tar utgångspunkt i de lokala debatterna, meningsutbytet och de olika erfarenheter som samlas i det vi kan kalla "partiet".

Det är vi – medlemmarna - som är socialdemokratins kärna när vi går ut och interagerar med vår samtid och vår omvärld, inte konsulten. Aktivistens personlighet, folkrörelsearbetet, den höga och frejdiga debatten, passionen, nerven är det som förenar oss. Samt inte minst: Humorn och inte minst respekten för olikheterna, att vi tolkar och tillämpar socialdemokratiska ideal olika i vår samtid. Inget rätt, inget fel.

I mina ögon finns det ett steg före det Johan tar upp. Förvisso avgörs partiets möjligheter att genomföra det man vill av styrkan i organisationen, som i alla fall delvis påverkar det riktigt avgörande: Hur starkt stödet är i väljarkåren. Men socialdemokrati för mig är först och främst en korg av värderingar, en analys av samhällets problem och brister, uppfattningar om vad som är rätt och fel väg framåt och även kryddat med moralperspektiv, rätt och fel. Ur detta växer sedan de konkreta politiska förslagen fram ganska naturligt. Är den ideologiska basen stabil känns de små stegen ofta ganska givna.

Därmed finns i min "socialdemokrati" både historia och framtid. Det ger ett särskilt perspektiv och ansvar. (S) har växt fram och kunnat påverkar samhället genom att enskilda partivänner alltsedan 1889 har slitit dagligen för att vinna terräng. En del har till och med fängslats och / eller fått sparken från sina jobb på grund av att de har jobbat för arbetarrörelsen. Partiets medlemmar idag formulerar politiken men har också ett ansvar gentemot de segrar som tidigare generationer har vunnit.

Man vinner inga val på historien, annat om det i historien kan utläsas vad man vill göra i framtiden. Därför är framtidsdebatten alltid en överlevnadsfråga för (S). Utan den stannar det som är partiets hjärta och blodomlopp. Det var detta som hände efter valförlusten 2010 och det är en huvudförklaring till läget idag. Där kommer också det man kallar "kärleksfulla kritiker" in. Bilden är ofta att socialdemokratin är toppstyrd och att "starka män" som förvisso också kan vara kvinnor, bestämmer inriktningen och så följer "fotfolket" med. Det stämmer säkert ibland. Men trots allt så har aldrig och kommer aldrig "makten" att sitta kvar om den på alltför många punkter kör det "egna racet". När socialdemokratin inte vårdar och lyssnar till de kärleksfulla kritikerna, utan i stället tystar (medvetet eller omedvetet med en intern kultur som styr i den riktningen) så blir vi alltid svagare.

Där må jag stå på i en annan position än en del av andra som utan förbehåll menar att kritik oavsett form och innehåll per definition är bra. Jag menar att i detta finns alltid ett ansvar som man som aktiv har. Rätten att tycka, tänka och säga sin mening är så självklar att den inte borde behöva markeras. Och som enskild kan du alltid göra precis som du vill, inom lagens råmärken. Det finns inget i lagen som kräver att du ska hålla inne med kritik. Men kallar jag mig "kärleksfull kritiker" i egenskap av aktiv sosse så är det samtidigt omöjligt att springa ifrån att det jag säger kan ha mycket stor påverkan. Den mediala logiken är sådan. Därför kan en partikongress bestå av 249 ombud som i mångt och mycket är eniga om färdväg men 1 "kritiker". Det är på den sistnämnda som det mediala ibland fokuseras och blir "socialdemokratin" i medier. Detsamma kan vara som den gångna veckan. Ett par utspel med skarp kritik och så till helgen en ledare i Svenska Dagbladet som självklart byggs upp kring två "kritiker". Vi kommer att få se mycket mer av det framöver....

Och så en notering. På den ovan länkade sidan med partiets mer formella definition av socialdemokrati nämns rubriken "Gröna folkhemmet".

Vi socialdemokrater tycker att en klok hushållning med jordens resurser är en förutsättning för hela mänsklighetens framtid. Den ekonomiska utvecklingen måste vara i samklang med det ekologiskt hållbara. Det är för oss självklart eftersom vi anser att kommande generationer också ska få leva i en värld med frisk luft och rena vatten, naturligt klimat och biologisk artrikedom. Idag utnyttjas naturtillgångar och ekosystem över det långsiktigt hållbara. Om denna utveckling inte bryts hotar en ekologisk kollaps. Den nödvändiga omställningen till en ekologiskt hållbar utveckling är ett ansvar för hela världen och vi socialdemokrater kämpar för det både här hemma i Sverige och i alla internationella sammanhang.

Det här vill jag att socialdemokratin ska börja samtala med väljarna om. Det måste göras utifrån vetskapen om att utan väljare har inte partiet något inflytande. Utan väljare kan inte de konkreta förslag vi gärna vill se förverkligade genomföras. Det kräver en stark organisation, ja, men det kräver först och främst en politisk plattform som har byggts upp i dialog med människor, inte genom tal som har hållits till människor.

Mer att läsa:  AB ledare, om S investeringslöften, SvD helg, repotage om Juholt
Fler som bloggar: Anders Nilsson,

Läs fler inlägg på portalerna NetRoots och Politometern
Intressant Läs även andra bloggares åsikter om politik, socialdemokraterna, håkan juholt,