Vaknar denna morgon upp i ett Sverige där en rad nyheter gör mig nedstämd. Gårdagens Aktuellt berättade om sämre resultat i skolan. Färre elever är behöriga till gymnasiet, enligt nya sifffror från Skolverket. I inslaget förklarades det helt väntat med att de elever som har sämre förutsättningar inte får det stöd och den hjälp de har rätt att kräva. Nyheten kommer i tider då medierna har berättat om vanvård i äldrevården. Men parallellt med repotagen om äldre som far illa berättar DN om hur skattepengar, som skulle kunna användas till en bättre vård, slussas ut ur Sverige till skatteparadis och de ägare i riskkapitalbolag som jag tidigare har skrivit om. Som rubriken kort nämner i tidningen: Samtidigt som den mediciska kompetensen minskar så ökar utskyfflingen av de skattepengar som skulle kunna användas till löner till personal.
Jersey, skatteparadisön. finns också med i min andra morgontidning. SvD berättar om hur apotektsföretagen som nu har växt fram, använder skatteparadisen för sina tveksamma transaktioner. På mitt apotek nedanför balkongen innebar apoteksreformen alltså inte bara ett skyltbyte. Från "Apoteket" blev det också ett företag som trixar med mina skattepengar, enligt SvD, Apoteket Hjärtat.
Sverige, ett land som sänker skatten på krogen i något som kallas "jobbpolitik" samtidigt som människor tvingas in i den usla åtgärden FAS3. Sverige, ett land där bara ett avstående av ett femte jobbskatteavdrag skulle kunna avskaffa barnfattigdomen. Men "vi", eller de som styr" väljer andra prioriteringar. Sverige, ett land där det hårdnar på arbetsmarknaden med osäkra anställningar, med allt tuffare arbetsgivare som nu siktar in sig på att skjuta sönder facket och som i de första förhandlingarna är oerhört ovilliga att göra något i form av förbättringar.
I detta Sverige växer det "nya moderaterna" samtidigt som socialdemokraterna noterar bottenläge i opinionen. En förklaring är nog att partiets budskap inte upplevs som relevant av väldigt många väljare. Det har i sin tur många bottnar. En är att de negativa bilderna av ett Sverige som oppositionen utmålar, inte upplevs som relevant av många. Den borgerliga politiken har ju inte sin stora skam i att fler fått mer i plånboken. Det riktigt allvarliga är att vi lämnar ambitioner att "ALLA" ska omfattats av politiken till att gälla de flesta. De som ligger lite risigt till drabbas och kan aldrig aldrig rösta fram en förändring. De "sämst ställda" kommer aldrig att bli en majoritet.
Just därför borde den socialdemokratiska förnyelsen ha börjat i värderingarna. Vad är jämlikhet egentligen? Vad är samhällets ansvar och vad är den enskildes, ett område där utvecklingen nu går alltmer mot att lägga alla livets eländesbördor på individen samtidigt som det kollektiva ansvaret dras tillbaka. Vad är skillnaden mellan en socialdemokratisk frihet som frigör människor och en borgerlig frihet att få starta ett apotek?
Hur ska socialdemokratin konkret förändra skolan så att alla kan få en bra grund att stå på och hur reagerar vi när Sverige är ett land där särskilt stöd dras bort från de som behöver mer stöd samtidigt som allt fler redan högpresterande elever har föräldrar som köper läxläsningshjälp privat? Är det rimligt att den svenska a-kassan till arbetslösa är en av Europas sämsta?
Där försvinner socialdemokratin in i sitt eget trauma, precis när partiet behövs som mest. Bilden av partiet har förändrats, den bild som tar sån tid att förändra. "Det är långt till nästa val", tröstar sig några med. Ja, men att förändra en bild där väljarna inte ser oss som relevanta som en kraft som kan möta dagens samhällsproblem görs inte med en kampanj. Det tar tid. Inte minst om människor i dag ser oss som enbart ett eländesparti när vår egentliga styrka och våra värderingar faktiskt förenar både det och att "frigöra människor". Men hur starka och vackra idéerna än är och hur bra och offensiv den praktiska politiken än är, så är det skitsamma om människor inte upplever det så. Kanske till och med tvärtom. Om att vända detta handlar uppdraget för partiets aktiva och inte minst partiets ledning. Där hoppas jag innerligt att Johan Westerholms analys kommer att slå fel. Kamp mellan falanger är det absolut sista som socialdemokratin nu behöver.
Mer att läsa: Ekot om apotek, S kampanj mot barnfattigdomen, detta även på facebook, Katrine Kielos,
Fler som bloggar: Johanna Graf om (S), Emil Högberg om borgerligt haveri i Huddinge, Alliansfritt om färre behöriga elever, Löntagarbloggen om riskkapitalbolag, Alexandra Einerstam om "det motvilliga partiet, Annarkia om (S)-kris, Erik Laakso om en djup kärlek, (Grattis i förskott!) Peter Karlberg om vägen mot något bättre, Calle Fridén om S-kris,
Läs fler inlägg på portalerna NetRoots och Politometern
Intressant Läs även andra bloggares åsikter om politik, socialdemokraterna, håkan juholt, Sverige
